Nu är vattengympan Gullvis liv

I högtalarna dunkar Whams "Wake me up before you go-go", vid bassängkanten sköljer vågorna rytmiskt över filtergallret. Det är vattengympa på Ramdalsbadet i Oxelösund och Gullvi Clarin, 77 år, gör sitt andra pass efter semesteruppehållet.

Dagsform2013-10-11 14:48

Allt började egentligen hösten 2012. Gullvi hade länge funderat på om hon skulle börja träna eftersom hon hade problem med rygg och axlar, men hade inte bestämt sig för hur det skulle gå till.

— Du skulle ha hört min rygg ibland. Det lät som om jag hade en kulram där, säger hon och skrattar och fortsätter.

— Och det gör det fortfarande.

Men i stället för att träna löste hon ett korsord som maken hade haft med sig hem från ett KF-möte. Inget ovanligt i det egentligen eftersom hon bara måste lösa de rutiga sidorna i tidningen.

— Och min man hittade korsordet dagen efter och skickade in den utan att jag visste om det.

Två veckor senare satt Gullvi med en check från Korpen på 1 000 kronor.

— Så då var det bara att börja. Det var inte svårt alls, säger hon.

Då ska man veta att Gullvi aldrig hade varit i närheten av en träningsanläggning tidigare. Bara varit ute och promenerat med stavar.

— Men jag var aldrig nervös, bara nyfiken.

Gullvi berättar att hon fick bra hjälp av Lasse Eklund på Korpen som tog hand om henne hela tiden.

— Det var viktigt. Annars hade jag nog lagt på för mycket vikter. Jag tyckte hela tiden att vi skulle testa mer, men han sa ifrån.

Med all träning kom orken tillbaka.

— Jag hade tidigare inte kunnat bära en pizzakartong framför mig, men nu var det inga problem.

Men kortet på Korpen tog slut och Gullvi hade inte riktigt råd att fortsätta där. Dessutom bor hon i Oxelösund så det var närmare att ta sig ned till Ramdalsbadet där hon hittade vattengympan.

— Jag försökte styrketräna här också, men jag svimmade när jag satt på maskinen och efter det har jag inte vågat, säger hon.

Vattengympan gör i varje fall att hon håller lederna mjuka och rörliga.

— Men jag blir inte starkare, säger hon besviket.

Hantlar och gummiband har hon hemma, men det är egentligen inget som lockar.

– Jag vet ju inte var jag ska sätta gummibandet. Till en början satte jag den runt bordsbenet, men efter ett tag tyckte jag synd om bordsbenet som började halta.

Gullvi är ändå glad att hon vågade ta steget att börja träna. Hon har försökt att få sin man intresserad också, men inte lyckats ännu.

— Men det är bara att börja. Nu! Det enda man ska se till är att få hjälp av en coach. De vet hur man ska träna och vad man ska ha för vikter så att man inte gör för mycket i början.

Kommer du i håg hur det kändes efter första passet?

— Bra. Jag var glad och inte alls trött. Jag ville träna mer.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om