Att träna är bra. Att äta rätt är ännu bättre. Men det kan gå för långt också. Det fick Nyköpingstjejen Emilija, 16 år, känna på.
Hon säger att allt startade för två år sedan då hon tyckte att hon var överviktig. Siffrorna hon ger mig talar dock ett annat språk.
– Ja, det satt kanske bara i mitt huvud, medger hon.
Men just då och där så var det en kraftig flicka, som mötte henne i spegeln.
Så hon började träna. Och försökte äta rätt. Alla tankar på de två sakerna tog över hennes liv.
När det var som värst sprang hon en till två gånger per dag och maten täckte inte alls behoven.
– Till frukost kunde det bli två finn crisp och ett ägg, till lunch bara grönsaker, för jag trodde inte skolmaten var bra, och till middag lite kött och sallad. Jag var så rädd för kolhydrater och sedan tillkom även rädslan för kalorier
– Mina betyg gick nog ner i våras, erkänner hon.
Det spelade ingen roll vad folk runtomkring henne sa. Emilija såg ändå samma tjej i spegeln, som i början.
– Jag gick ju ned de kilon jag ville göra till en början, men sen gick det för långt.
Det var först när Emilija kom hem från skolan för drygt ett år sedan och somnade vid fyra och inte vaknade förrän tio nästa dag som hon förstod att något var fel.
– Jag blev jätterädd. Jag hade ingen energi. Sen när jag spelade Quizzkampen så kom det en fråga om ortorexi och jag googlade det. Det var ju precis mina symptomer.
Det var i det läget Emilija pratade med sin pappa och de gemensamt bestämde sig för att ta kontakt med en kurator.
Till sommaren, efter ytterligare kontakt med kuratorn så att hon inte styrketränade för mycket, hade hon fått ordning på sitt liv igen.
– Jag vet, det gick fort, det sa kuratorn, men jag är envis. När jag väl bestämt mig för något så genomför jag det, säger Emilija med ett skratt.
Vi träffas på Nordic Wellness i Nyköping där hon har ett träningskort. Hon tränar fyra–fem gånger i veckan nu och äter hälsosamt, men hon har kontroll över det hela.
– Nu klarar jag av att känna efter om jag har energi att träna och jag äter normalt, säger hon.
Men det kan inte ha varit lätt att ändra ditt sätt att tänka?
– Nej, i början var det jättejobbigt.
För att komma ifrån lite av det negativa inflytandet från kompisar bytte hon också bekantskapskrets.
– Jag påverkades av dem. Mina nya kompisar och jag brukade också äta middag och gå på bio på fredagar och att äta då blev något normalt. Jag slutade tänka på det andra.
Under hela den jobbiga tiden bloggade Emilija och det har hon fortsatt att göra.
– För att visa att jag äter och att jag vågar säga nej till att träna. Det kan ju hjälpa andra.
Emilija gymmar mest. När hon började så fick hon rådet att använda maskinerna, men nu blir det mest fria vikter.
– Jag och min kompis fick ett program där man kunde träna hela kroppen i två pass per vecka, men det tyckte jag inte var så kul. Så jag satte ihop träningsprogram för delar av kroppen i stället.
Hon har fått hjälp att hitta bra träningssidor på nätet av kompisar och är inte rädd för att fråga på gymmet.
– Ser jag någon göra en övning som jag tycker ser bra ut så frågar jag om hen kan göra om den, säger hon.
Och hon är mottaglig för andra typer av råd också:
– En del kanske tycker det är jobbigt om någon korrigerar hur man tränar, men jag tycker det bara är bra. Jag vill ju inte skada mig.
Efter att ha fått en sundare syn på träning och kost vet Emilija hur lätt det är att trilla dit igen.
– Men när jag börjar prata för mycket om träning brukar min kompis eller pojkvän säga till. Och nu lyssnar jag, säger hon.