Blyghet, kompisar, ekonomi, TV-spel och en medvetenhet att man är överviktig är saker som kommer upp.
– De psykologiska aspekterna är det som är viktigast att jobba med, påpekar sjukgymnasten Stefan Alexandersson, som är kvällens mötesledare.
20–25 procent av alla svenska ungdomar i tioårsåldern lider av övervikt. Drygt tre procent har fått diagnosen fetma.
Men det finns möjlighet att råda bot på det. I Nyköping finns det en föräldrautbildning med viktskola för barn i åldrarna 6–11 år. Vården samarbetar med Korpen.
Under åtta tisdagar träffas föräldrarna och diskuterar sina barn och sin livsstil. Varje gång är det ett nytt tema. Då SN besökte kursen så var fysisk aktivitet i fokus.
– Det är bra att komma hit. Man får en boost, säger Felicia. I början är det lätt att halka in i gamla vanor, men om man hela tiden påminns så försöker man ändra på sig. Då rinner det inte bara ut i sanden
Hennes ena dotter är överviktigt, men det beror mer på matvanorna än träningen.
– Hon har blivit retad i skolan. Det är svårt, säger Felicia. För hon gillar att röra på sig.
Felicia och hennes man kände att de satt fast i något de själva inte kunde fixa. Med gruppens hjälp har de fått nya tips och råd.
Det som de direkt tagit åt sig är att äta enligt tallriksmodellen.
– Och vi har mindre tallrikar nu också, säger Felicia, som själv föregår med gott exempel och lägger upp en liknande portion både åt sig som åt sin dotter.
Det är de små förändringarna som är de bästa. Stefan påpekar det gång på gång framme vid projektorduken.
– Ett barn ska röra sig 60 minuter per dag, men rör det sig 30 minuter och går upp till 40 är det ett stort steg, säger han. Det blir faktiskt större effekt än om en som tränar 60 minuter per dag går upp till en och en halvtimme.
Gruppen är den andra i ordningen. Konceptet är alltså väl genomarbetat och ändå ganska enkelt. Eftersom det är olika teman varje gång byter man ut ledarna. Ena gången kan det vara en dietist som står framme vid tavlan, en annan gång en kurator.
Mötesledaren ställer sedan frågor, ger grupperna fem till tio minuter på sig att diskutera ämnet och gör sedan en snabb sammanfattning.
– Det är det egna tänkandet som styr mötena, säger Stefan.
Frågan har barn blivit lata? – får ett spontant, snabbt svar.
– Nej, men vi föräldrar.
Stefan håller med till viss del eftersom barn ofta kopierar vad föräldrarna gör.
I våningen under jagar barnen helt ovetande om föräldrarna tuffa hjärnarbete, efter västar.
– Jag plockade den sista, pustar Sandra.
Hon spelar fotboll två gånger i veckan och tycker om att springa på rasterna säger hon.
– Jag skulle vilja rida, men det kostar lite för mycket, säger hon.
Sandra är lite rund och erkänner att hon älskar mat.
– Tacos. Det är så gott. Men nu äter vi det inte så ofta.
Förra tisdagen fick barnen provsmaka lite andra frukter och grönsaker under en butiksvandring.
– Jag provade en sådan där grön blomkål och den var jättegod, säger hon.
Tillbaka på andra våningen igen diskuterar föräldrarna ett nytt ämne. Om att sätta en liten guldkant på livet. Något som är helt okej faktiskt.
– Det här bygger inte på förbud utan positiv förstärkning. Man kanske inte behöver dricka läsk varje dag utan bara en gång i veckan, säger Stefan
Och när väl kursen är avklarad har föräldrarna sedan de månatliga invägningarna på sjukhuset att luta sig tillbaka mot.
– Men det känns som om vi är på rätt väg nu, säger Felicia. Det känns som om vi kan fortsätta så här.
Fotnot: Sandra och Felicia heter något annat i verkligheten.