Från sofflocket till spåret

För två år sedan rörde sig inte Kalle Flodin mer än nödvändigt. Han förstod inte vitsen med träning. Nu har han sprungit flera maror, säljer sportutrustningar i butik och coachar löpare.– Jag är förvånad själv. Tränar jag inte på ett tag påverkar det mig negativt både fysiskt och psykiskt.

Kalle Flodin JS 05.jpg

Kalle Flodin JS 05.jpg

Foto:

Dagsform2014-09-19 15:30

När man googlar på Kalle Flodin får man intrycket att han är en idéspruta som gärna deltar i olika hjälpprojekt. Musikhjälpen (2013) fick honom att avverka tre maratonlopp på lika många dagar för att samla in pengar för bättre mödravård i andra länder. Det gjorde han via det egna initiativet Springhjälpen. Under Å-varvet i Eskilstuna i somras var han medlöpare i föreningen Glädjeknuff som hjälper funktionshindrade ungdomar att ta sig genom ett motionslopp.

Löpning är i grunden en rätt egoistisk sport tillägnad framför allt ensamvargar, men Kalle har hittat en ny nisch. Han gillar att förena nytta med nöje, hjälpa dem som har det svårt samtidigt som han själv svettas och träffar trevligt folk som också springer för andras skull.

Det hela började för ett par år sedan med att han startade Facebookgruppen Run Club Stallarholmen.

– Jag såg ju att folk sprang där jag bodde men aldrig tillsammans. Det var där, under måndagspassen med Run Club, som min passion för löpning tog fart.

Ett motionslopp i Stockholm (Parloppet) följdes av en halvmara fem månader senare.

Kalle har alltid gillat att hjälpa till men haft svårt för att hitta kanaler, berättar han. I Sveriges Radios Musikhjälpen upptäckte han att om han kompisen hittade på en ovanlig aktivitet skulle de få uppmärksamhet kring insamlingen och därför kunna samla ännu mer pengar till ändamålet. Kompisen hoppade av projektet på grund av jobb men Kalle genomförde det förra hösten och sprang från Falköping till Göteborg. En mara (4,2 mil) per dag blev det. Drygt 11 000 kronor fick Kalle ihop.

Efter det har han fortsatt springa för att samla in pengar till bland annat Barncancerfonden och RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar). Nästa utmaning blir Lidingöloppet 27 september då han ska hjälpa funktionshindrade runt terrängbanan.

Men det stannar inte vid det. Kalle håller i löpargrupper i Stockholm också, bland annat för Team Nordic Trail och för Vint (en mobilapp för träningssugna).

I Salomonbutiken på Norrlandsgatan får Kalle Flodin leva ut sitt intresse för motion.

– Det sägs att löpning är så enkelt, det behövs bara ett par skor att springa i.

Det synsättet har förändrats, tycker Kalle. Numera verkar det behövas jättemycket utrustningar för varje sport och där slår kanske cyklingen rekord.

– Träning har blivit mer prylfixerat. Det är prylar till allt. Gps-klockor, ryggsäckar, funktionskläder ...

När det gäller vilken sport som är på uppåtgående så har traillöpningen fått fäste liksom swimrun (varva simning och löpning).

Kalle själv håller sig dock till enbart löpning och traillöpning. För några veckor sedan sprang han Ultravasan i Dalarna. Kalle valde Vasaloppets halva sträcka (4,5 mil) på grund av ett dåligt knä.

– Tog det ganska lugnt, sprang in på 4.20. Det var riktigt roligt – och så vacker natur. I målet kände jag att jag fortfarande hade energi kvar.

Kalle sprang tillsammans med en kompis och de hade mycket att snacka om första milen.

– Sista milen sa vi ingenting till varandra, ha ha.

De längre ultraloppen har kommit mer och mer. Från att folk velat springa snabbt och kort föredrar många att i stället vara uthållig.

– Man tävlar inte mot någon annan utan mot sig själv. Den inställningen är sund, tycker jag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!