Den här intervjun är lite annorlunda. Den är gjord via mejl eftersom Björn är en eftertraktad man. Han befinner sig "någonstans i Norrland" på uppdrag som röntgenläkare och har inte tid med långa telefonintervjuer.
– Det är ganska stor brist på läkare på många platser i Norrland så man får rycka ut och hjälpa till ibland, förklarar han.
Björn har alltid gillat att röra på sig och är i grunden (idrotts-)lärare som bytte yrkesbana. Han brinner för folkhälsa och är själv en god reklampelare för det.
Eller ger du bara kollegorna dåligt samvete?
– Jag tror jag har inspirerat några kollegor att börja träna. Möjligen ser några mig som ett varnande exempel ... Men om man mår bra så gör man nog ett bättre jobb. Eftersom mitt arbete är så stillasittande får jag bättre balans i livet när jag får röra på mig på fritiden.
För att få genomföra Ironman Hawaii krävs att man kvalar dit. Björn kämpade sig in som tvåa i H45–49-klassen i Ironman Kalmar i somras. Det gav honom inträdesbiljett till tävlingen som gick i oktober. Ironman består av 3,86 kilometer simning, 18 mil på cykel och 4,2 mils löpning.
Varför gör man en så galen grej?
– Jag har drömt om Ironman Hawaii sedan 1996 då jag såg det på tv. Då tyckte jag det verkade helgalet och något man borde testa. Jag körde Järnmannen i Kalmar 1997 men kom på att jag egentligen bara var bra på cykling. Så det blev cykling några år innan jag åter började med triathlon.
– Under själva loppet på Hawaii var det inte alltid så underbart men känslan att gå i mål var fantastisk. Jag försökte njuta under färdens gång, det lyckades jag ganska bra med.
Ändå bör sägas att förhållandena var väldigt tuffa: 30-40 graders fuktig värme och bitvis halvt storm under cyklingen. Innan dess crawlade Björn sig igenom en ordentligt vågig simning.
Hur mycket tränar du varje vecka?
– Det varierar beroende på säsong men i snitt simmar jag 2-4 timmar, cyklar 3-5 gånger (mellan fyra och tio mil) och springer tre gånger upp till 20 km per gång.
Hur får du in så mycket träning i ditt liv?
– Man får planera och prioritera. Det går till exempel att klara sig utan att titta så mycket på teve. Jag tog tjänstledigt ett halvår till viss del för att kunna träna och kvala till Hawaii och då var ju inte tiden ett problem. Då var det värre att kunna motivera sig att träna 3-5 timmar per dag sex dagar i veckan. Både cykling och löpning är ju ganska effektivt att träna eftersom du kan börja direkt du kommer utanför dörren.
Berätta hur det var att genomföra Ironman Hawaii.
– Det var fantastiskt. Och då menar jag framför allt stämningen i staden Kona där loppet startar och har sin målgång. Simningen är tuff för det är mer än tusen personer som startar samtidigt och som vill fram på samma bana. Det var stundtals mer brottning än simning. Dessutom var det ganska strömt och mycket vågor.
– Cyklingen var riktigt tuff. Det är extremt varmt ute på lavafälten med drygt 35 grader utan skugga. Dessutom blåste det väldigt hårt. Jag försökte njuta men fick hålla hårt i styret ibland för att inte blåsa av vägen, vilket en hel del gjorde. Cyklingen var dessutom betydligt backigare än jag hade trott. Löpningen var också ganska kuperad med långa raksträckor. Trots att det var jobbigt sprang jag och log lite för mig själv – för jag var ju med i Ironman Hawaii!
– Att bryta fanns inte på kartan. Det var det enda som inte skulle få hända, no matter what. Hade jag så brutit båda benen hade jag släpat mig i mål.
Vad säger du om tiden elva timmar?
– Visst hade det gärna fått gå lite fortare, jag gjorde ju 9.29 i Kalmar. Men jag satte ingen tidspress utan var inriktad på att ta mig i mål. De flesta svenskar var betydligt långsammare på Hawaii än i Kalmar. Blåsten och värmen ska ha varit de värsta på många år.
Vilken tävling har betytt mest för dig mentalt sett?
– Ironman Kalmar 2014. Min vän och träningskompis sedan länge, Lena Karlsson, omkom i en cykelolycka i Sörmland en månad före Kalmartävlingen. Jag var på plats när olyckan skedde. Jag tillägnade henne loppet mentalt och kände att hon gav mig en knuff i ryggen när det började bli jobbigt.
2005 hade du som mål att gå ner i vikt. Hur gick det?
– Det gick dåligt. Jag vägde då 98 kilo mot nuvarande 87. Fast jag har nog lite mer muskler nu. Fortfarande får jag höra att jag inte ser ut som en triathlet.