Björkviksbon Jonna Wallin Molander är en av de en procent kvinnor som har valt att arbeta som snickare.
Snickaren Jonna Wallin Molander skulle inte beskriva sig som en händig person under uppväxten. Det var något som kom senare. Från början var tanken att hon skulle bli undersköterska och deltidsbrandman.
– Jag kunde inget om snickeri. Jag visste vad en skruvdragare var men annars var jag ingen händig person, erkänner hon.
Men någon gång i tidiga 20-årsåldern hjälpte hon en vän som fixade till en nyligen inköpt gård i Björkvik. Hon visste sedan innan att hon ville bli något mer än bara undersköterska, för att ha något att falla tillbaka på. Hon gillade renoveringsarbetet och bestämde sig för att utbilda sig inom det. Då jobbade hon redan som undersköterska på Nyköpings lasarett.
– De hade en utbildning till träarbetare genom Viadidakt i Katrineholm, så jag gick den. Jag tänkte att jag måste prova, annars skulle jag ångra mig. Man hade en dag i veckan i skolan och resten praktik. Jag hade en jättebra handledare som visade mig allt och som lät mig göra fel och göra om och göra rätt.
Jonna kommer egentligen från Värmland, men hennes pappa bor i Björkvik. Själv kom hon hit 2011 för att läsa till undersköterska på gymnasiet. När hon blir tillfrågad om vad som fick henne att köpa hus i den lilla tätorten med strax över 400 invånare gestikulerar hon leendes mot de omgivande åkrarna:
– Ja, naturen. Det är nära till tre städer och det är jättefint och trevligt här ute. Jag har alltid bott i hus och var här hos pappa på loven.
Idag jobbar hon på SRD Bygg och Renoveringstjänst i Norrköping. Hon sökte sig dit eftersom hon också tränar amerikansk fotboll i staden. Under intervjutillfället befinner hon sig dock nästan på hemmaplan.
Det bästa med att jobba som snickare är, enligt Jonna, variationen i arbetet: "Och att man får träffa mycket folk. Och att man får vara både ute och inne, speciellt såna här fina dagar. Jag tycker också att det är kul att skapa saker och jobba med kroppen."
Dagens uppgift är att riva upp golvet från en inglasad altan som ska bli till hemmakontor, på en gård inte långt ifrån hennes eget hus.
– Vi ska isolera och byta fönster. Man får vara med från start till slut. Det är ganska kul med det här yrket, man får riva, lägga tak, sätta lister.
Vad är det bästa med jobbet?
– Det är just den variationen och att man får träffa mycket folk. Och att man får vara både ute och inne, speciellt såna här fina dagar. Jag tycker också att det är kul att skapa saker och jobba med kroppen.
Dagens arbete för Jonna är att riva ut det gamla golvet i en inglasad altan, som ska göras om till ett isolerat hemmakontor.
Även om andelen kvinnor inom hela gruppen byggarbetare har ökat under de senaste åren är snickare fortfarande ett väldigt mansdominerat yrke. Enligt Arbetsförmedlingen utgör kvinnliga anställda bara en procent av Sveriges omkring 48 500 yrkesverksamma träarbetare och snickare.
Det har hänt att Jonna har klivit in på en arbetsplats och fått höra "det är bra att det kommer en tjej för då blir det bra stämning", vilket hon tycker är tröttsamt. Men hon tycker ändå att arbetsmiljön för kvinnliga snickare generellt är bra. Inom fackförbundet Byggnads har de ett nätverk för kvinnor i byggbranschen som heter Näta. Där stöttar de varandra när det behövs.
– Vi brukar samlas och snacka skit om män ibland, haha! Där har man hört skräckhistorier om allt möjligt, då tänker jag att jag har haft en jäkla tur. Min styvfar är snickare och där hängde Slitz-affischer på väggarna förut och det var inget konstigt. Så det har hänt en del. Även med alkoholen, gubbarna kunde ta sig en hutt på lunchen och sen gå upp och lägga tak, säger hon och fortsätter:
– Det finns ju fortfarande en machokultur. Men jag har fått bra stöd av manliga kollegor och haft bra chefer.