- Jag kan rakt ut säga att jag hatar orättvisor. Särskilt när det drabbar barn, djur eller egentligen människor överhuvudtaget som inte kan försvara sig.
Under många år arbetade hon som lärare och kämpade alltid för barnens bästa.
- Jag har efter alla mina år i skolvärlden alltid hävdat att det är viktigt att ta barn på allvar och lyssna på vad de säger. De flesta anar inte vilken otrolig skillnad det kan göra för ett barn att bara bli hörd, säger hon.
Hon är en kvinna som står för sitt ord och har vid flera tillfällen konfronterat både vuxna och myndigheter i fall där barn farit illa.
- Jag är nog modig på det viset att jag alltid vågar stå upp för barnens rättigheter. Jag har stått i hovrätten och varit vittne. Jag backar inte undan. I slutänden så blir nog egentligen alla hjälpta av den som vågar säga i från, fortsätter hon.
Numera är Lisbeth Lööv pensionerad. 1995 fick hon diagnosen fibromyalgi och bara ett par år senare tvingades hon lämna arbetslivet. Sjukdomen, som närmast kan beskrivas som muskelreumatism, försvagade hennes kropp och gjorde henne konstant trött.
- Det var skönt att få diagnosen. Ett slags bevis på att jag inte var knäpp i huvudet. Då visste jag plötsligt vad jag hade för utgångspunkt med livet. Jag vägrade ge upp, säger hon.
Att Lisbeth är envis råder det inga tvivel om. Trots att hon, enligt henne själv, helt saknar lokalsinne har hon tävlat i orientering.
- Jag var ganska snabb, men kunde springa förbi kontrollerna och hittade naturligtvis inte tillbaka då, berättar hon och skrattar högt.
Lisbeth sprider mycket glädje omkring sig och anledningen till att hon gillar skytte är enkel.
- Det är skitkul! Det är en omedelbar tillfredställelse att se lerduvorna splittras.
Det var kärleken som ledde henne till skyttet. Nuvarande sambon Johan är jägare och det var på den vägen hon kom i kontakt med sporten. Hon skämtar om det slitna uttrycket att det säger "klick" när två personer blir kära.
- Mellan oss sa det inte klick, utan det sa pang, säger hon samtidigt som hon håller i tävlingsvännen, bössan.
För Lisbeth var det en självklarhet att hon skulle prova skyttet. Hon räds inte en utmaning och gillar att testa det mesta i livet. Hon ifrågasätter dem som säger att "det går inte".
- Hur vet man det om man inte testat? Jag är så envis att jag vägrar säga att jag inte kan något förrän jag verkligen försökt.
Ett bevis på det är hennes stora teknikintresse. För många år sedan gjorde hon ett lämplighetstest hos Arbetsförmedlingen som i princip talade om för henne att hon kunde arbeta med vad hon ville, men med viss reservation för teknik. Det var hon tvungen att motbevisa. Idag är hon webbansvarig för ett flertal föreningsssidor och använder sin smartphone, Ipod och dator dagligen. Favoritprylen är dock GPS:en.
- Den har blivit min räddning i livet. Den hjälper mig enormt när jag beger mig ut på tävlingar ensam, avslutar Lisbeth när Kurirens utsända ska återvända till redaktionen.
Knappt hinner vi säga adjö till skytten Lisbeth Lööv innan hagel, ironiskt nog, skjuter ner från himlen.