Segelbåten Batus vilar lugnt i ett tält på land i försommarvärmen. Den har fått lite extra omsorg i form av ett nytt lager lack. Leif Bergmyren sköter om sin ögonsten, även om hälsan gör att han inte orkar segla så länge till.
– Det är skillnad mellan båtägare och träbåtsägare, skojar han och syftar på de 270 timmar han lagt ner på att skrapa, slipa, olja och lacka Batus.
Samtidigt lovordar han träets egenskaper, som till skillnad från plast, håller hur länge som helst om det vårdas på rätt sätt. Det är Batus, byggd 1944, ett bevis på.
– Jag såg en annons och gjorde upp priset innan jag åkte och tittade på den i Vagnhärad. Den hade stått 25 år i en lada. När vi packade upp seglet såg jag att det var i original. Jag blev överlycklig.
Texten J10 262 på bomullsseglet skvallrade om att den smutsiga båten var en Långedragsjulle. De byggdes i början av 40-talet och i dag är 63 av 602 tillverkade båtar, registrerande och i bruksskick.
– Jag såg potential i Batus. Det fanns inga sprickor och den var tät, säger Leif Bergmyren.
Tät är i och för sig ett relativt ord när det kommer till träbåtar. Vid sjösättningen får man räkna med att båten sjunker innan träet sväller upp så att den flyter fint under resten av säsongen.
När båten kom hem till Leifs deltidsboende i Björkvik 2012 inleddes ett år av arbete. Skrovet skrapades trärent för att sedan förses med olja i åtta omgångar och lika många lager med lack. Bräda för bräda, penseldrag för penseldrag. En spricka ovanför vattenlinjen åtgärdades och ett lokalt snickeri hjälpte till att återskapa en ny akterbotten i gammal stil.
– Jag hade precis gått i pension och behövde något att göra.
Sedan dess har Leif setts segla på sjön Yngaren på somrarna. Sånär som på en jolle, har han aldrig sett någon annan som gått för segel. Om vinden trilskas får han ta till årorna, att sätta dit en motor är inte aktuellt.
– Det vore att förstöra båten.
Vid ett tillfälle har han tagit med sig Batus till en utställning på Orust, vid samma vatten där hon en gång såg dagens ljus. Då visades också originalseglet, som inte används till vardags.
Långedragsjullen är ett kulturarv och finns i flera olika storlekar. J10 är den minsta och enligt Julleregistret fraktades många båtar med tåg till Stockholm under andra världskriget, för att kunna segla ut i skärgården, när det var brist på bränsle.