För Carlsson har det suttit långt inne, att ta steget och berätta öppet om hur han upplever församlingsarbetet i Björkvik.
— Jag har inte velat skada församlingen och kyrkan. Men det har gått så långt nu, att jag måste berätta, säger han.
Jan-Erik Carlsson flyttade till Björkvik, där han har sina rötter, år 2000. Hans sambo sedan några år tillbaka arbetade under flera år i domkyrkoförsamlingen i Strängnäs, och när Carlsson fick frågan om han ville engagera sig kyrkligt i Björkvik tackade han ja.
Han ställde upp för Centerpartiet i kyrkovalet 2009 och blev vice ordförande i kyrkorådet. Men efter en strid om ett överklagande i december 2009, började bråken.
När nomineringsgruppernas ledamotsförslag lästes upp kom ett namn av någon anledning inte med. Därför blev ett extra kyrkorådsmöte utlyst. Jan-Erik Carlsson och kyrkorådets dåvarande ordförande tyckte att det var onödigt med detta extra möte för frågan, och överklagade därför utlysandet.
Kyrkoherde Hans-Göran Ericsson tyckte, enligt Carlsson, inte om överklagandet som betraktades som ett angrepp på församlingen.
— Kyrkoherden försökte piska upp en stämning av att vi var förskräckliga. Jag var fortfarande kyrkvärd och vice ordförande i kyrkorådet. Vid ett tillfälle frågade han mig om jag tyckte att jag kunde "tjäna" honom efter det jag gjort.
Carlsson använder orden "utfryst" och "svartlistad", för att beskriva hur han kände sig. Under våren 2010 fick han hälsoproblem. På sommaren konstaterades en hjärninfarkt som än i dag påverkar honom. Han anser att hälsoproblemen beror på situationen i församlingen.
— Jag tror att det har samband med hur jag ställdes utanför. Läkaren trodde samma sak. Jag sov dåligt. Tankarna malde. Att överklaga något är en rättighet, sedan kan man ha fel eller rätt, men man måste få överklaga.
I våras lämnade Jan-Erik Carlsson kyrkorådet med omedelbar verkan, efter ett möte där årsredovisningen, som visade underskottet i församlingens ekonomi, skulle godkännas.
— Som styrelsemedlem är man ju ansvarig.
Carlsson anser att Björkviks församlings ekonomi håller på att braka samman, men att ledningen ger sken av att församlingen är rik.
— Folk tror det inte, när jag berättar att det finns skulder på över två miljoner kronor.
Mest av allt är han besviken.
— Jag vill att Svenska kyrkan ska vara öppen, tolerant, få in barn och unga. Den ska vara det man vänder sig till när det är tufft. Jag kan inte förstå att en församling i Svenska kyrkan behandlar medlemmar så här.