Biskopen i Strängnäs stift, Hans-Erik Nordin, har läst alla delar i Katrineholms-Kurirens granskning av församlingen i Björkvik.
— Reportageserien väcker onekligen en del tankar. Jag blir lite undrande, säger han i en intervju med KK, inför den sista publiceringen i serien.
En del saker kände biskopen till tidigare, som konflikter i efterdyningarna av det förra kyrkovalet, som KK skrev om i tisdags, och planerna på trygghetsboendet. Vissa saker kände han inte till, men eftersom han bestämt sig för att ta upp en del av innehållet i granskningen till domkapitlet, vill han inte föregripa den processen.
Biskopen säger att han oroas över uppgifterna om församlingens ekonomi, med vad revisorerna beskriver som "mycket begränsad buffert".
— När en revisor påpekar att här är det kärvt läge, och kommunen säger att det inte finns något behov, och man ändå umgås med planer på ett mångmiljonbygge, då får inte jag ihop ekvationen. Men planerna är fortfarande på idéstadiet, det är svårt att säga exakt hur ekonomin ser ut efter att ha läst några tidningsartiklar.
Hur pigg på investeringar ska en liten församling vara? De flesta tycker nog att sockenstugan i Björkvik blivit fin, men när blir investeringarna ett vågspel?
— Generellt sett ska man vara försiktig. Jag tänker särskilt på trygghetsboendet. Det finns en diskussion om att kyrkan ska vara en del av den sociala ekonomin, större församlingar har startat äldreboenden, familjecentral, mindre församlingar startar kanske förskolor. Trygghetsboendet är i linje med det här, men en liten församling är sårbar ekonomiskt.
Är det bra att församlingarna satsar mycket, ser man effekter i medlemslistorna?
— Att ha ideell verksamhet är viktigt och bra. Men det ska vara tydligt vad som är ideellt och vad som är professionellt.
Finns det risk att kärnverksamheten i kyrkan, gudstjänst, diakoni, mission och undervisning, blir lidande när en församling engagerar sig så mycket i sådant som byggnationer? Kyrkoherden har lagt arbetstid på att bygga en handikappramp till exempel, kan det påverka församlingsarbetet?
— Risken finns att verksamheten blir lidande, om man åtar sig ett stort projekt. Men jag vill höra med kyrkoherden, innan jag uttalar mig om det specifika fallet.
Hur reagerade du spontant när du läste om mannen som berättar att han upplevt sig svartlistad och utfryst, och tror att det bidragit till hans hälsoproblem?
— Jag vågar inte kommentera sambandet mellan sjukdomen och det han upplevt. Men sådant här måste man som församling reda ut. Man måste möta varandra och se varandra i ögonen. Jag var i Björkvik, efter konflikten efter kyrkovalet, och vi talade då om vikten av god kommunikation, och om rätten att gå till domkapitlet. Då sa vi "det är ens rättighet att överklaga, det är kyrkans ordning".
Kyrkoherden talar om att människor är hämndlystna, och man avfärdar den oro för ekonomin som kommer fram. Tycker du att församlingen verkar ta kritiken på allvar, från revisorer och tidningens källor?
— Återigen, om jag lägger upp det här på domkapitlets bord vill jag inte föregripa den processen.
I Björkviks församling tycks det vara en liten grupp, som styr väldigt mycket. Är det ett problem?
— Det som generellt sett är viktigt i styrelsearbete är att ett presidium, eller ett arbetsutskott, inte får vara i majoritet. Det är någon slags respekt för demokratin, att ett sådant organ inte i praktiken fattat besluten i förväg.
Är det vanligt i små församlingar?
— Det är inte så vanligt.
Finns det, efter artikelserien, anledning för stiftet att agera?
— Jag vill aktualisera tidningsreportaget i domkapitlet. Vi får se om det blir ett ärende i domkapitlet.