16-åriga Sofi Thorsson från Västervik hade åkt upp med sin pappa för att titta på utställningen. Själv såg hon hästarna genom kameralinsen den här gången men hon har suttit i sadeln så länge hon kan minnas.
- De är fina. Jag rider själv också, säger Sofi Thorsson som gillar welshponnyer extra mycket.
Hästarna fick både skritta, trava och ställa upp sig för visning inför internationellt erkände domaren Marie Freifrau von Redwitz från Tyskland. Hon bedömde bland annat om hästen är en god representant för sin ras, bland annat utifrån hästens huvud, hals och bål, och hur väl den passar som ridhäst.
Tre olika storlekar på welshponnyer bedömdes och de kunde få plaketter i valörerna guld, silver eller brons.
- Det händer i stort sett aldrig att en häst inte får något alls, säger Inger Becker som arbetade med utställningen.
En hästutställning är inte bara en tävling om guldmedaljer. Tanken är att bedömningen från en erfaren domare ska ge en fingervisning om hur bra djuret är för avel.
Stefanie von Arnold, som höll i arrangemanget, tillhör sjätte generationen sedan ätten von Arnold köpte gården för exakt 100 år sedan. Hon deltog med 16 av de nästan 40 hästarna som i olika omgångar bedömdes under lördagens tillställning.