Det är stimmigt i klassrummet när klass 1–2 slår in julklappar. Papper, glänsande snören och tejp ligger utspridda över skolbänkarna. I paketen ska bland annat tvål, pennor, reflex och en tablettask packas ner. Enkla saker som de flesta av barnen i klassrummet aldrig haft brist på, men som inte är en självklarhet för mottagarna.
Paketen skickas till i Östeuropa. Fattiga familjer eller barn på sjukhus, barnhem eller skolor i Georgien, Ukraina, Rumänien och Moldavien.
– Det är viktigt att ni får med alla saker som står på listan i varje paket. Barnen som får paketen öppnar dem samtidigt och då är det viktigt att inget saknas. Då kanske de blir ledsna, säger förskolläraren Lotta Ulving Andersson.
Lukas König har, precis som sina klasskamrater, gjort ett julkort som läggs i paketet. En bokmärkesängel och tomte på utsidan. "Merry christmas from Lukas" står det inuti.
– Jag har skrivit på engelska för den som får paketet bor inte i Sverige, säger han.
Bredvid sitter Wilma Wiklund och Wilma Bohman och slår in sina paket.
– Vi ska ge paketen till barn i andra länder för de får inga paket av tomten, säger Wilma Bohman.
Lotta Ulving Andersson kommer förbi med den stora kartongen där alla saker finns. Hon letar en stund efter blyertspennorna som verkar ha försvunnit från lådan.
– Barnen kommer att baka till den "visarkväll" vi ska ha i december, när barnen visar upp arbeten de gjort. Pengarna som vi får in när vi säljer fikat går till att betala de här grejerna, säger hon.
Vid ett annat av borden har Jesper Bohman gjort klart sitt paket.
– Det här är till barn i andra länder och de som är på flykt och så, säger han och letar upp ett snöre att ha runt paketet.
Några av barnen skulle även kunna tänka sig att ge bort en av sina egna julklappar till ett barn som annars inte skulle få något.
– Ja, visst, om de har någon hjälp av det, säger Simon Renström som hör till de lite äldre barnen på skolan som ska slå in paket senare.
– Jag kan tänka mig att ge till någon som inte skulle få någon julklapp annars, säger Livia Amanda Margaretha Karlsson.
Klassläraren Inger Månsson berättar att skolans elever skickat julklappar till barn i andra länder i cirka 15 år. En anledning till att skolan deltar i projektet är att lära barnen att alla inte har det som dem.
– Förhoppningsvis lär de sig att de har det väldigt bra och att det finns barn som har det betydligt sämre. De som blir glada av att få en tandborste i ett paket, säger hon.
Är det inte svårt att omfatta för ett barn? Det kan vara nog svårt för en vuxen att förstå hur någon har det i ett annat land.
– Det är en bra fråga. Det är en anledning till att vi uppmärksammar frågan på det här sättet. Vi lever lite isolerat ute i Björkvik, med få flyktingar som går i vår skola. I Katrineholm finns det de barn som kan berätta själva för sina klasskompisar hur de hade det innan de kom hit.
Dagen innan har barnen fått se en film som Läkarmissionen gjort, där man följer julklapparna från Sverige till de olika länderna i Östeuropa.
De barn som får paketen som ni slår in, hur har de det?
– De har det jättefattigt. Det var en liten flicka med i filmen som inte hade några riktiga skor. Bara sandaler. Var det kallt fick hon stanna hemma från skolan, säger Inger Månsson.
Det är just Läkarmissionen som håller i insamlingen. Enligt Eva Nordenstam som är informationsansvarig på organisationen, förändrar inte julklappen någons livssituation, men de kan sprida mycket glädje.
– Med flyktingkrisen har ännu fler svenskar uppmärksammat de svåra situationer människor lever i och det märks att intresset att hjälpa till ökat, säger hon.