För den som följer ödets vägar behövs varken karta och kompass, det räcker med att lita på sin intuition. Det gjorde familjen Gual när de följde drömmen om en friare tillvaro på landet. För ett drygt år sedan lämnade de radhuset i Stockholmsförorten Vällingby och flyttade in i det gamla Rödakorshemmet i Björkvik.
Det pampiga trähuset, som tronar på en höjd utmed Vedebyvägen, byggdes som epidemisjukhus 1912 och mellan 1929 och 1955 drev Björkviks Röda kors-krets förlossningshem här.
Att familjen Gual hamnade i Björkvik är en ren slump. Som en lightversion av lantortsliv hade de vaktlar på radhustomten, men en hungrig räv gjorde processen kort.
– Min fru Nina letade efter ett hönshus på Blocket och då dök det här huset upp i träfflistan. Hon vände sig till mig och utbrast "Det är ju så här vi ska bo!". Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Daniel och skrattar.
Numera bökar två Linderödsvin runt knuten, i sin inhägnad sprätter ett 20-tal höns och på tomten finns även kaniner, ankor och vaktlar.
– Det är verkligen en dröm som har gått i uppfyllelse. Det är fortfarande nytt för oss att bo på landet och ha djur, men vi trivs på alla sätt. Det har sin fördel att köpa ett historiskt hus, alla visste snabbt att det var vi som flyttat in. Folk värnar om varandra här och vi har blivit väl mottagna.
Daniel Gual växte upp på Mallorca med svensk mamma och spansk pappa, men flyttade som 12-åring till Sverige med sin mamma och syster. Efter 18 år utan kontakt hittade han och pappa tillbaka till varandra och de återkommande Mallorcabesöken sådde det spirande landsortsfröet.
– Pappa har byggt sitt hus själv och det är vint och snett. Hans hus, med höns och ankor på den vildvuxna tomten, är bostadsområdets svarta får. Alla andra har välskött trädgård och pool, men varje gång vi är där känner man verkligen vilken livskvalitet det är att bo som pappa.
Det är inte bara på bostadsfronten Daniel Gual har gjort ett lappkast, för sex år sadlade han om från programmerare till företagsfotograf.
– Jag arbetade på en storbanks it-avdelning, men hade tappat all arbetslust. Jag behövde hitta något som gav mig mening och började med ultramaraton för att hitta motivationen.
Under löprundornas funderingar på nytt yrkesval seglade fotografering upp. Det hade varit ett stort intresse sedan tonåren, men han hade aldrig plåtat digitalt.
– Grunderna är desamma, men jag ägnade ett och ett halvt år på att lära mig, tittade på Youtube-klipp och övade. Det tog lång tid innan jag vågade be någon ställa sig framför kameran.
Daniel Gual har själv arbetat som fotomodell och medverkat i reklamfilmer, en erfarenhet han haft stor nytta av.
– Det lärde mig hur fotografer arbetar med ljussättning och interagerade med oss framför kameran.
Efter två års egenstudier hyrde Daniel en lokal i Gamla stan och tog tjänstledigt från banken en dag i veckan. Försöket föll väl ut och sedan sex år arbetar han heltid som företagsfotograf med egen fotostudio.
– Jag hjälper företag med helheten och arbetar med allt från städbolag till finansbolag. Jag uppskattar verkligen variationen. Den största delen är porträtt på personalen, men jag fotar även event och bilder på verksamheten till företagens hemsidor.
Nyligen anställde han en fotograf så att någon alltid är på plats i studion och planen är att pendla två dagar i veckan.
– På sikt vill jag även etablera mig i Katrineholm om jag hittar rätt lokal.