Makarna Jan Weijber och Ebba Hamilton Weijber bor i ett byggnadsminne med anor från 1600-talet, med alla restriktioner det innebär. Paret bor i det stora huset, på 800 kvadratmeter, medan övriga byggnader hyrs ut hela eller delar av året.
– Det är ett vårdande av alla hus hela tiden när man bor så här. Men husen mår bra när någon bor där. Man kan inte bara stänga av värmen och låta det stå tomt, då förfaller de, säger Jan Weijber.
Tillsammans med barnbarnet Malcon går han genom den pampiga allén och räknar. Han får det till elva byggnader inom området för kulturminnesmärkningen. De har renoverats med varsam hand och har omlagda tak av enkupigt tegel.
– Det är ett kulturarv vi förvaltar. Man måste hela tiden tänka sig för, så att man gör rätt. Vi lägger ner miljontals kronor varje år på underhåll, säger Jan Weijber.
Varje år går han igenom alla byggnader noggrant för att ligga steget före och sätta in åtgärder där det behövs. Vid flera tillfällen har familjen sökt byggnadsvårdsbidrag via länsstyrelsen, en process som är både oviss och tidsödande.
– De gör så gott de kan på länsstyrelsen, men de har för lite resurser. Den här typen av gårdar borde få lösa det skattemässigt istället.
Nästa projekt är att rusta den allra äldsta byggnaden, en flygel med stomme från 1730-talet. Den yngsta byggnaden på gården är en arkitektritad maskinhall från 1981. Den ersatte ett numera rivet stall strax intill, där bara stengrunden återstår.
– Jag ångrar det bittert. Men då skulle man vara rationell och traktorerna var för stora för att rymmas i byggnaden.
När penseln tas fram är det kalkfärg, äggoljetempera och linoljefärg som gäller. Det stora huset är oförändrat sånär som på moderna badrum och kök med ny utgång till altanen, samt en pampig handtillverkad ekport.
– Jag får inte ändra någonting i huset utan att kontakta länsstyrelsen.
Trots det uppskattar Jan Weijber att man skyddar gamla byggnader och bevarar historien. Han uppskattar också livet på Hagbyberga där hans barnbarn så småningom kan bli femte generationen på gården.
– Jag älskar mitt jordbruk. Det gäller att vara hövlig med jorden och skogen. Jag njuter varje dag.
Totalt har länsstyrelsen beviljat 3,8 miljoner kronor i byggnadsvårdsbidrag till två projekt i Katrineholms kommun i år och 2,5 miljoner till fyra projekt förra året. Bo G Svensson är biträdande länsantikvarie på Länsstyrelsen i Södermanland och tar emot ansökningar via ett webbformulär eller blanketter för den som inte är så digital.
– Alla kan söka bidrag, sen gör vi en bedömning utifrån några kriterier. Det ska vara ett utpekat kulturhistoriskt värde. Vi stöttar allt från slott och herrgårdar till jordkällare, små torp och industribyggnader.
I Katrineholms kommun finns det tio byggnadsminnen. Besluten kan skilja sig åt beroende på om de är fattade före eller efter 1987, när den nya kulturmiljölagen kom.
– Grundprincipen är att man sätter ett antal skyddsföreskrifter. Ofta är det en handfull ganska generella villkor om att man inte får riva, göra om- eller tillbyggnader eller bygga nytt hus på tomten. Men normalt underhåll behöver man inte ha tillstånd för. Det är bara om man vill förändra någonting man behöver vända sig till oss för att söka dispens, säger Bo G Svensson.
Alla beslut om byggnadsminnen sker i samråd med fastighetsägaren.