Britt-Louise Kvarnström går med kryckor för att avlasta sitt onda knä.
Det är måndag eftermiddag, men Britt-Louise Kvarnström har redan hunnit se alla veckans avsnitt av dokusåpan Expedition Robinson.
– Det är det jag gör på dagarna. Tittar på tv. Och väntar på att alla ska komma hem, säger hon.
Till vardags arbetar hon som lastbilschaufför på Dagab i Linköping. Den 3 oktober förra året ramlade hon i frysrummet på jobbet och skadade sitt vänstra knä.
– Här sitter jag fortfarande och får ingen hjälp, säger hon uppgivet.
Efter ett par dagar var knäet fortfarande svullet och gjorde ont, så Britt-Louise Kvarnström åkte till akuten på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Hon fick kryckor och uppmanades att vara hemma en vecka och vila knäet. Efter det gick hon tillbaka till jobbet. Men hon kunde inte jobba på grund av smärtan.
– Jag satt och grät i lastbilen.
Därför tog hon kontakt med Lindens vårdcentral. Britt-Louise berättar att läkaren tittade på knäet och sa att "det här ser inte bra ut". Läkaren skickade en remiss till magnetröntgen, med där meddelande man att det var minst tre månaders väntetid.
Istället tog Britt-Louise kontakt med en privat klinik i Stockholm, dit hon fick komma på röntgen ett par dagar senare. Röntgenbilderna visade på en spricka i menisken.
– Läkaren tittade på mitt knä, kände på det och sa att "det är operation som gäller". Du är ju fortfarande ung.
Han lovade också att hjälpa Britt-Louise så att hon skulle få komma till ortopeden i Katrineholm.
– Det blir bra, sa jag. Jag trodde det i alla fall. Men det blev det inte. Där sa läkaren till mig att "du är för gammal för operation".
Britt-Louise blev både arg och ledsen. Hon har fortsatt ont och stödjer sig på kryckor när hon tar sig fram i hemmet i Björkvik.
– Jag ska jobba många år till. Jag tycker inte att man är gammal när man är 53 år. Det är ingen som förstår varför jag inte får någon hjälp. Nu är jag dessutom utförsäkrad eftersom jag har varit hemma så länge.
Senast förra veckan var hon i kontakt med läkaren.
– Jag frågade varför jag inte får operation men fick till svar att det är uteslutet. Det är det enda jag vill ha, så att jag kan komma tillbaka till mitt jobb, säger hon och fortsätter:
– Jag klättrar på väggarna. Det här är en mardröm. Jag ramlade inte med flit och jag vill inte vara hemma. Men ingen förstår det. Jag vill ha en operation så jag kan komma tillbaka till mitt jobb.
Britt-Louise Kvarnström är både arg och ledsen för att hon nekas operation.
Ulf Nordström, verksamhetschef och överläkare på ortopedkliniken på Mälarsjukhuset och Kullbergska sjukhuset kan inte uttala sig i det specifika fallet men säger generellt att alla meniskskador inte ska opereras.
– Jag utgår från att läkaren har gjort den bedömning som han eller hon tycker är bäst i det här enskilda fallet, säger han.
Får man neka en patient vård?
– Det är inte att neka vård. Det är att göra det som är bäst för patienten. Ibland är operation inte lösningen på alla problem.
Finns det någon gräns när man är för gammal för operation?
– Nej, det gör det egentligen inte. Det beror på vad läkaren gör för bedömning. Man försöker att göra det så bra som möjligt för patienten. Men när det gäller meniskskador ska inte alla meniskskador opereras. Det beror på hur de ser ut och var de sitter, säger Ulf Nordström.