– Jag har varit en bokläsare i alla år och så snart möjligheten har funnits så har jag köpt böcker, berättar Cathrine Trägårdh.
Det blev ofta stora röda äventyrsböcker med guldtext på. Familjen bodde i Frankrike när hon var barn och det var på väg till och från skolan som intresset för bokbinderiet började. Utmed skolvägen fanns ett bokbinderi och utanför det blev det ofta stopp.
– Han gjorde så fina läderarbeten och det har legat bak i huvudet i många år. Vid 28 - 29 års ålder var jag hemflyttad till Sverige, gift med en svensk och hemmafru, berättar Cathrine.
När det blev tid att söka arbete läste hon igenom platsannonser i DN och såg att det söktes bokbindare.
– Att jag inte tänkt på det, for igenom mitt huvud. Det resulterade i att jag ringde bokbindarskolan som fanns i Stockholm och började en utbildning. Det var 1969, säger Cathrine Trägårdh.
Efter utbildningen väntade praktik för att kunna bli färdig bokbindare. Då kom lågkonjunkturen och satte krokben. Hantverkarna slog igen på löpande band och Cathrine fick sluta sin praktik med en halv utbildning.
Därefter påbörjades ett arbete på Kungliga biblioteket.
– Där fick jag lära mig pappersrenovering. Under den här tiden köpte jag ett bokbinderi av en bokbindare som pensionerade sig 1970, berättar Cathrine.
Under flera år höll Cathrine kurser i Stockholm för människor som var intresserade av bokbinderiets konst.
År 2000 omvandlades huset som Cathrine och hennes nuvarande man Benneth Edh bodde i hyresrätterna till bostadsrätter.
Så snart som lägenheten omvandlats såldes den och jakten på ett nytt boende började.
– Redan vid första kontakten med Lyshälla bestämde vi oss för att här vill vi bo. Vi sa samtidigt till varandra när vi kom upp i hallen på andra våningen att här ska biblioteket vara.
Sedan flytten från Stockholm har det hänt mycket på Lyshälla. Den gamla svinstian har byggts om till bokbinderi och förhoppningar fanns om att kunna hålla kurser här.
– Tyvärr är intresset svalt här nere. Jag har haft en kurs och så kommer några tidigare elever från Stockholm ner någon gång om året för att göra några bokbindningar, berättar Cathrine Trägård.
Bokbindarskolan lades ner men nu har Leksands folkhögskola tagit upp hantverket igen.