Avdelningarna Humlan och Biet på Bie förskola ligger intill varandra på skolområdet. Därmed känner barnen varandra och pedagogerna och personalen kan samarbeta på olika sätt.
De kan ta gemensamt ansvar för att öppna och stänga på dagarna, de kan dela in barnen i grupper och täcka upp för varandra vid frånvaro.
För ett antal år sedan ökade barnantalet i Bie, vilket förstås är positivt. Men när den tredje förskoleavdelningen, Bikupan, kom till var det svårt att finna lokaler till den.
Första tiden flyttade Bikupan runt till olika lokaler, men i augusti 2010 kom en bättre lösning. Då kunde avdelningen flytta till det nedlagda äldreboendet Åsgården. Lokalerna var bra, men de andra två avdelningarna ligger 400 meter bort.
Lösningen som skulle vara tillfällig har med åren blivit permanent. Och den fungerar allt sämre, anser personalen som brottas med dess konsekvenser dagligen.
I ett brev till flera kommunpolitiker samt verksamhetschefen Anna Thörn undrar personalen på Bie förskola om orten har glömts bort nu när det byggs ett antal nya förskoleavdelningar och förskolor i kommunen.
I Bie har barnantalet visserligen minskat en smula, men behovet av en tredje förskoleavdelning finns kvar.
"Ta vår arbetssituation på allvar! Vi kämpar på men inser att det skulle kunna se annorlunda ut", skriver pedagogerna.
De lyfter fram att de länge har försökt få till en förändring, eftersom situationen helt enkelt inte fungerar.
"Nu har vi kommit till den situationen att barnen inte känner varandra längre mellan avdelningarna och barnen känner inte pedagogerna längre på andra avdelningar. Pedagogerna kommer ifrån varandra och det tärs och blir missförstånd", skriver de.
Om alla tre avdelningarna fanns på samma plats skulle dessutom pengar sparas, framhåller pedagogerna.
Färre vikarier skulle behövas, hyran av Åsgården skulle försvinna och resurserna skulle kunna användas mer effektivt under dagen då många barn har långa vistelsetider, skriver personalen.
Den rent mänskliga vinsten med att ha alla avdelningar samlade skulle vara att barnen känner sig trygga med varandra och all personal, samt att pedagogernas samarbete skulle fungera.
"När det nu den senaste perioden har byggts nya förskolor och avdelningar i Katrineholm, undrar vi när det blir vår tur eller är vi helt bortglömda?", funderar förskolepersonalen i Bie.