Örebroaren Lars-Ola Nysten och hans fru har varit här en stund redan, och nu sitter han och njuter i solen utanför husvagnen. – Dansen är fin motion. Och dansmusiken gör en glad. Det mår man bra av, säger han.
Det sociala är viktigt, och avklaras helst innan dansen drar igång. För då är det den som är i fokus. Han och frun har varit på dansbanan i Broby tre gånger den här sommaren. Han berättar att dansfolk kan åka hur långt som helst på sommaren, och han stöter på välbekanta ansikten här och var över hela landet
– Det är orkestern som styr vart man åker. Men är dansbanan dålig och publiken onykter så kan det ändå bli helt värdelöst.
Att råka ut för onyktra dansare är dock ingen risk på Broby dansbana, eftersom det inte säljs någon alkohol. Cecilia Johansson från Broby GoIF som är arrangören säger att stämningen alltid är städad och glad.
– Vi har aldrig bråk nuförtiden, ingen som plankar och ingen som dricker.
I snitt är det cirka 345 personer per tisdagskväll som dyker upp. Danstraditionen går långt tillbaka i tiden, totalt är det tre olika dansbanor på området som har nötts ner av dansande fötter genom årtiondena. Hon hoppas att traditionen kommer att leva vidare länge till. Utöver tisdagskvällarna som är ägnade åt mer mogen dans, så har föreningen sedan några år tillbaka även haft öppet ett antal onsdagskvällar, då målgruppen har varit lite yngre.
– Sedan går antalet besökare alltid upp och ner. Det kom en boom i och med Let's dance och Dansbandskampen, och sedan har det gått både upp och ner igen, säger Cecilia Johansson.
Britt-Louise och Joseph Zagai dansade till Streaplers redan i början av 60-talet, och ser fram emot kvällen. Hon har ett lindat knä, men förklarar att det är mer i förebyggande syfte så att hon ska orka dansa hela kvällen.
Prick halv sju drar bandet igång, och golvet fylls på sekunden. Vissa par glider fram som på vatten medan andra är mer yviga i sina rörelser. Trots trängseln är det ingen som krockar. Det är uppenbart att golvet är fullt av folk som dansat länge.