Anki Axelsson sitter i solskenet på farstutrappen och den kritvita katten Lilleman sticker iväg som en raket när vi rullar in på gårdsplanen. Här i Barva, Söderby, har Anki och hennes man Joel bott i drygt två år.
– Vi trivs här ute på landet. Det är visserligen ett aningen för stort hus för oss, men det är skönt med gott om utrymme när barnbarnen hälsar på och så får man plats med mer grejer också.
Att påstå att Anki har mycket prylar är en underdrift. När man kommer in i köket vill man gärna stå stilla en stund och upptäcka allt roligt och fint. Ögon dras först till en stor plåtskylt med texten " Miller High Life" (en amerikansk öl), sen de röda hyllorna med rödvitprickiga koppar, en Arlakossa, kryddor i snygga burkar, hyllor och avlastningsbord á la String i svart och rött – allt detta är bara en av kökets väggar.
– Köksbordet och de galonklädda stolarna har vi importerat från USA. Vi har vänner där som också älskar gamla grejer och de vet vart man ska leta. Gruppen kallas för en dinner group och är äkta 50-tal. Vi har länge velat ha ett sånt matbord och stolar men i vårt förra hus passade inte stilen, där var det köksinredningen lite mer lantligt. Här funkar det bättre.
Köket går i rött, vitt och svart samt med några inslag av grönt. På köksskåpen står mängder av plåtburkar med vackra och roliga motiv som förvarat godsaker som kakor, kaffe och godis. Ankis favorit är en med palmer, hav och sandstrand. "Nissens" är varumärket och med lite googlande hittar man att företaget bland annat sålde hallonbåtar och bröstkarameller i denna burk.
Hemma hos Anki har varje rum sin färg – förutom det röda i köket går matrummet i lila och svart, Joels badrum i turkos, Ankis badrum i rosa och på den stora övervåningen är inredningen i grått, svart och rött.
För några år sedan hade Anki en butik med gamla möbler och grejer på Carlavägen men var tvungen att sluta på grund av sin onda rygg.
– Jag gillar att gruppera saker och att ge alla rummen sina färger. Så gjorde jag också när jag hade loppisbutiken. Det var många kunder som tyckte att det var fint och kommer ihåg butiken just för den detaljen.
Hon har fortfarande en del grejer kvar från affären och åker därför ibland på marknader för att sälja de överblivna prylarna. Då tar hon och Joel husbilen, en Chevrolet från 1989, stoppar in lite prylar, Lilleman och ger sig iväg.
– Men det är inte bara för att sälja som vi åker. Det är lika mycket för det sociala – att träffa folk. Det är så kul att komma på marknaderna för jag träffar ofta gamla kunder som känner igen mig från affären och så lär man känna nya människor också. I sommar har vi varit ute och åkt i tre veckor och i helgen var vi i Falun.
Den tio meter långa husbilen står en bit från huset. "Privat" och "Fullsatt" står det på två skyltar som sitter i fönstret närmast ingången – kanske bra att ha när man är på marknad?
– Nej, då, det är bara en kul grej.
Från ingången kommer man direkt in i köket med sittplats för fyra. Här finns både riktig spis med ugn, micro och diskbänk. Strax intill ligger duschen till vänster, toalett med handfat till höger och längst bak en stor dubbelsäng. Längst fram är komforten också extra tilltagen i form av två maffiga skinnfåtöljer och med bra utsikt åt alla håll.
– Jag kan köra men är glad att jag slipper. Den är så stor och väger sju ton och är inte lätt att få stopp på. Det är en nackdel när jag ser loppisskyltar och vill stanna. Det går liksom inte att tvärbromsa.
Även husbilen är inredd med 50-talsprylar, alltifrån gardiner och kuddar till bestick och husgeråd.
– Jag hittade ett 50-talstyg som räckte både till gardiner och kuddar. Besticken som vi har här är de klassiska Nilsjohans Singoalla, dom gillar jag jättemycket och använder hela tiden.
Till helgen bär det av igen. Den här gången är det en nöjesresa till Västerås som står på tur.