Det känns ont i mig att behöva skriva dessa rader. Men tyvärr är det nödvändigt.
Efter att ha bevittnat elitseriemötet mellan KVBS och Falun på lördagen så är det bara att konstatera att KVBS mer hör hemma i en städskrubb än i bandyns finrum.
Laget behöver omedelbar hjälp för att det inte ska bära käpp rätt ner till honom med horn i pannan.
Först och främst måste klubbledningen ta kontakt med någon skicklig psykolog som kan hjälpa spelarna med att ta klivet över den mentala tröskeln.
Och så så behöver den tunna spelartruppen förstärkas.
Att hitta spelare en bit in i säsongen är kanske inte det lättaste. Men för KVBS del finns hjälpen på nära håll.
Det gäller bara för de ansvarig att släpp all prestige, glömma allt eventuellt groll och lyfta på luren.
På nummer 070-369 67 25 når man 38-årige Livo Wegelius. En vältränad finsk världsmästare som står klubblös.
Wegelius skulle onekligen ha en hel del att tillföra till den unga orutinerade truppen.
Jag ser inte honom som någon frälsare, men med sin skridskoåkning, initiativförmåga och sist men inte minst hans skytte skulle laget få mer trygghet samtidigt som de fasta situationer skulle kunna nyttjas på ett effektivare sätt.
För i matchen mot Falun saknades allt som Wegelius skulle kunna tillföra.
De inledande förlustmatcherna mot Villa-Lidköping och Sirius var väntade och det finns egentligen inte så mycket att orda om de båda matcherna.
Men insatsen mot Falun var nog bland det sämsta som utspelats på Backavallen.
På en och samma gång hade hela laget tappat allt vad självförtroende heter.
Ingen tog någon form av initiativ. Passningsspelet var uselt. Försvarsagerandet var instabilt och i den bakre regionen verkade aktörerna inte ha någon som helst koll på varandra. Gång efter annan körde försvarsspelarna ihop och i de luckor som då uppstod kunde gästerna vaska fram den ena farligheten efter den andra.
Att Falun vann matchen genom att vara det bättre laget skriver jag inte under på.
Nej, segern var frukten av alla de brister som KVBS visade prov på.
Under hela försäsongen har jag varit den obotliga optimisten som till hundra procent trott på en småtrevlig bandysäsong.
Den hårda försäsongsträningen som spelarna i KVBS genomgått borde ha resulterat i att samtliga skulle ta ett kliv framåt i utvecklingen.
Tyvärr fanns inga sådana indikationer mot Falun. Snarare tvärtom. Flera av spelarna tycks ha tagit ett kliv bakåt i utvecklingen.
Vad det beror på finns det inte något entydigt svar på. Men jag tror att det har med det mentala att göra.
KVBS-spelarna måste börja tro på sig själva och våga mycket mer. Att stå stilla på planen för att försöka få till att ett vägvinnande spel håller inte i längden.
Skärpning krävs i det fortsatta elitseriespelet annars är risken stor att KVBS lansering som Katrineholms stolthet förbytts i Katrineholms skamfläck.
För att undvika att så blir fallet så måste klubbledningen agera omedelbart och som sagt, lyft telefonluren och bredda spelartruppen.