Plasten kring telefonuttaget började brinna, skadade tapeten och sovrummet blev rökfyllt. Här visar Ann-Catrin bilder på skadorna. "Det var sot ända upp i taket", berättar hon.
Intensivt regn, att lamporna blinkade till och en hög knall där det kändes som att huset skakade var det som paret själva upplevde då de befann sig på nedervåningen i bostaden vid tidpunkten för blixtnedslaget.
– Det var en ordentlig smäll. Vi satt och väntade på fler men det kom inga. Jag ringde dock till dottern, som bor i grannhuset och sa åt henne att inte gå och lägga sig förrän åskan var över, berättar Ann-Catrin Wahlström och lägger till:
– Hon har sovrummet på övervåningen i ett trähus, så det är klart man försöker tänka lite på säkerheten.
Ann-Catrin tände upp några ljus utifall det skulle bli strömavbrott. Efter en stund kände de en skarp lukt och drog slutsatsen att det inte kunde bero på ljusen. Ann-Catrin gick då upp på övervåningen.
– Sovrummet var rökfyllt. Jag tog ett par kliv in och såg att det var svart på väggen men det brann inte. Sen sprang jag ner och ropade på Tommy att vi skulle larma räddningstjänsten, säger Ann-Catrin som oroade sig över att det kunde röra sig om en glödbrand i väggen.
Räddningstjänsten var snabbt på plats med två brandbilar.
– Det var blåljus överallt och de gick igenom allt noggrannt. Blixten hade smält plasten vid uttaget till ett gammalt telefonjack och det skapade en mindre brand som spreds till tapeten. Det blev smutsigt, men ingenting annat kom till skada. Vi hade verkligen tur, påpekar Ann-Catrin och Tommy.
Trots rökutvecklingen utlöstes inte brandvarnarna.
– Det var det allra konstigaste. Vi har brandvarnare strax utanför sovrummet men de reagerade inte. Vi har nu satt in en extra i sovrummet, för det är klart man tänkt till lite extra efter detta, säger Ann-Catrin och reflekterar vidare:
– Vi hade inte tänkt på riskerna med den gamla telefonledningen tidigare och det kanske inte andra gör heller. Nu har Tommy klippt av ledningen och det blev inte så allvarligt, men klart att man funderat på vad som kunde ha hänt, konstaterar Ann-Catrin.
"Vi hade inte tänkt på riskerna med den gamla telefonledningen tidigare och det kanske inte andra gör heller. Nu har Tommy klippt av ledningen och det blev inte så allvarligt, men klart att man funderat på vad som kunde ha hänt", berättar Ann-Catrin.
Tankar om att huset, Tommys familjehem, som de bott i sedan 1986, skulle ha kunnat brinna ner och ta oersättliga minnen med sig har dykt upp i parets medvetande.
– Vi är okej. Men en bekant till oss sa skämtsamt att vi borde köpa en lott för att vi lika gärna kunde ha blivit hemlösa. Och det ligger ju något i det, säger Ann-Catrin och Tommy.