Uppsluppna tjut och strumphalk på parketten hör till när tisdagskvällens dansgrupp för lågstadieelever värmer upp med danskull. Precis som det låter går leken ut på att dansa på som en galning tills kullaren närmar sig och den som inte är tillräckligt snabbär nästa kullare på tur.
Som ett helt gäng tromber virvlar ungarna runt på bygdegårdens glatta parkettgolv. Raskt åker ett par strumpor av i farten, snabbvalla för dansande fötter.
Utomhus har februaris mörkläggningsgardin dragits ner för kvällen och de enda ljuspunkterna är de avlägsna gatlyktorna. Inomhus är det full fart i rampljuset.
För gruppens två tjejer och fem killar är det den andra lektionen på väg mot den hägrande dansuppvisningen och redan har de börjat fundera på vad de ska ha på sig.
— Nu ska vi börja med dansen. Ni behöver lyssna på mig och göra som jag säger, förmanar deras dansledare Angelica Lövdal.
Något som är lättare sagt än gjort när hela kroppen spritter av sockerdricksbubbel som svämmar över i ett extra hoppsaskutt titt som tätt.
Musikanläggningen dundrar i gång med en låt av Chris Brown. Och Linus Johansson nickar belåtet.
— Det är rap det här!
På huk med gung i benen inleds koreografin. Som pusselbitar fogas takterna ihop. Det gäller att räkna till åtta och försöka komma ihåg vad armar och ben ska göra.
Självklart varvas dansen med lek och dansstopp är en två. Så länge musiken ljuder är det dans, men när den tystnar måste man stå blickstilla som en staty. Tjejerna blir sist kvar och får göra upp i duell. Åttaåriga Julia Petterson Söderlund avgår med segern.
— Dansa och leka är kul. Förut gick jag på DuD i Katrineholm, förklarar hon.
23-åriga Angelica Lövdal är det tredje dansterminen hon leder i Baggetorp och som en tålmodig men bestämd storasyster håller hon ordning på sina ystra elever.
— Musik och att få uttrycka sig med kroppen är nyttigt, säger hon med eftertryck.