Sverigedemokraterna pressar Ulf Kristersson (M). Just när de fått igenom gemensamma ändringar av regeringens budget, tillsammans med M och KD, ökar de anspråken.
Partiledare Jimmie Åkesson säger att det inte är självklart att SD skulle släppa fram Kristersson som statsminister i dagsläget. Partisekreterare Richard Jomshof gör klart att SD kommer att kräva ministerposter om regeringsförhandlingar med M och KD blir aktuella.
Mycket vill ha mer. Och varför inte? Sedan Ulf Kristersson bestämde sig för att bygga in SD i sitt tilltänkta regeringsprojekt, har han visat att han är beredd att ge SD snart sagt allt för att säkra partiets stöd.
Moderaterna har, liksom Kristdemokraterna och Nyamko Sabunis (L) partiledning, slutat kritisera SD:s hatretorik. De har även flyttat sin politik närmare SD i partiets viktigaste frågor samt SD-fierat sitt språkbruk.
Kommer då Kristersson släppa in SD i regeringen, om riksdagsmandaten räcker för en sådan ministär? Han säger i dag nej. Men hans argument är tillrättalagda. Det är i vanlig ordning något om EU-politiken och om klimatet – knappast meningsskillnader som inte kan kamoufleras.
Men ytterst är problemet att Ulf Kristersson inte är trovärdig. Hans tidigare ord om värderingsgränser och allt annat som rör relationer med SD har visat sig vara bluff. Den som lägger sina röster på M och KD bör därför se dem som möjliga röster för SD som regeringsparti.
Det stora bekymret är dock högerblockets politiska förflyttning i riktning mot SD:s problemformuleringar.
I samband med Sverigedemokraternas partistämma i helgen uppmärksammades åter frågan om ”återvandring”. Redan i dag ger Migrationsverket stöd till dem som har fått svenskt uppehållstillstånd men av något skäl vill återvända till sina ursprungsländer. SD vill ta det ett par steg längre. I en intervju i Dagens Nyheter i mars talade Jimmie Åkesson om att höja återvandringsbidraget rejält i kombination med att arbetslösa invandrare får sämre tillgång till bidragssystemet, alltså utöver det som gäller för alla i Sverige bosatta som saknar jobb.
”Jag har inget problem med om det uppstår ett tryck på människor som inte har etablerat sig här, som inte är en del av Sverige, som lever segregerat i en förort. Det är fullt rimligt att man i så fall återvänder”, sa SD-ledaren.
I veckan föreslog han, utan att precisera närmare, att ”man söker upp människor som inte funnit sin plats i Sverige” och trodde att M och KD skulle kunna vara med på denna återvandringspolitik (SR 24/11).
Fullt möjligt. Moderaterna har redan förslaget att nyanlända ska "kvalificera sig till välfärden”, vilket bland annat innebär att personer med funktionsnedsättningar inte ska ha rätt till assistansersättning och omvårdnadsbidrag.
Detta är konturerna till den politik som Åkesson pratade om i mars. Man gör människor med redan små ekonomiska marginaler ännu fattigare och erbjuder dem samtidigt pengar för att lämna Sverige – och ramar in allt med en retorik om icke önskvärda invandrare, belastningar.
Den praktiska räckvidden av en sådan politik blir möjligen begränsad, men den skulle öka misstänksamheten mellan människor och splittra landet.
Det är också avslöjande att de här förslagen lanseras när allt fler av dem som invandrar får jobb allt snabbare, samtidigt som andelen invånare som lever på bidrag var det lägsta på 30 år före pandemin (2019). Det visar att denna politik inte syftar till att lösa några problem. Allt handlar i stället om att mobilisera väljarstöd genom att stimulera låga mänskliga instinkter.