"Just nu finns det två nya hemlösa i Katrineholm. Den ena kommer från Eskilstuna, den andra har nog bott här i Katrineholm och blivit hemlös", berättar Emma Dahl.
– Där går en av dem, säger Emma Dahl och nickar mot mannen med de slitna gympaskorna och flera påsar i händerna, på andra sidan gatan.
Emma berättar att mannen har varit hemlös i många år, att hon känner honom mycket väl vid det här laget. Andra hemlösa kommer och går.
– Just nu finns det två nya hemlösa i Katrineholm. Den ena kommer från Eskilstuna, den andra har nog bott här i Katrineholm och blivit hemlös. Där håller vi på att rodda och hoppas på en lösning innan det blir för kallt.
– De andra två är de jag har känt sedan jag började. Den ena har varit hemlös i femton år.
Många hemlösa saknar förtroende för myndigheterna. Missbruk och psykiska problem är vanligt. Emma försöker rådfråga dem, komma med tips, prata om saken, utan att ställa krav. De två som hon känt längst kan inte längre bevisa vilka de är eftersom id-korten inte gäller längre.
Emma Dahls engagemang för de hemlösa började när hon hittade en hemlös kvinna i den egna källaren för nio år sedan. Hon ringde till polisen för att kvinnan skulle få hjälp. Från sitt köksfönster såg Emma hur polisen släppte av kvinnan vid järnvägsstationen. Istället kontaktade hon socialjouren, men det fanns ingen hjälp att få där heller.
Emma Dahl insåg snart nog att kvinnan inte var ensam. Det fanns fler hemlösa i Katrineholm.
Sedan ett år tillbaka driver hon föreningen Hemvist. Tre gånger i veckan delar hon, tillsammans med flera eldsjälar, ut matlådor till de hemlösa.
– Maten kommer från Vändzonen, ett HVB-hem i Nävertorp. Det som blir över fryses ner i matlådor.
När de hemlösa behöver kläder ber de Emma, likaså om sovsäcken har försvunnit.
– Folk är jättegenerösa. När man frågar om en sak får man det tiofalt, säger Emma om katrineholmarnas engagemang.
När matte träffar de hemlösa följer hunden Dolly med. "Hon kryper upp i knäet på dem, sedan sitter de och klappar henne och börjar prata", berättar Emma Dahl.
Emma har kontakt med de hemlösa flera gånger i veckan. Hunden Dolly följer alltid med när de ses. Hon är den stora samtalsöppnaren.
– Hon kryper upp i knäet på dem, sedan sitter de och klappar henne och börjar prata. Hon lindrar lite ångest, lite ledsenhet. Oftast kan de inte låta bli att mata henne.
Emma Dahl säger att det har varit oroligt på stan i år, bland annat har det varit en hel del drogförsäljning. Det påverkar också de hemlösa.
– De drar sig undan. De vill inte synas, inte märkas. Men vill man veta vad som händer i stan ska man fråga dem. De hör och ser allt.
I början av året berättade Emma Dahl att föreningen vill ha en lokal dit de hemlösa är välkomna, där de kan sitta ner, ta en kopp kaffe och välja ut en ny jacka. Men så kom corona emellan.
– Tanken är fortfarande densamma. Det enda vi behöver är ett kontaktuttag, så att vi kan ha en kaffebryggare och en mikrovågsugn, så löser vi resten.
Tappar du hoppet någongång?
– Det är som att banka huvudet i en stenvägg. Man kommer ingenstans. Det blir inte ens ett märke. Men det lilla vi kan göra i dag gör en jätteskillnad för dem. Det handlar inte bara om maten. Det handlar om så mycket mer. Vi ser dem och vi pratar med dem.
I nio år har Emma Dahl hjälpt de hemlösa i Katrineholm. Flera gånger i veckan ger hon dem mat, kläder och omtanke.
Nu är Emma Dahl en av tre nominerade till utmärkelsens Årets lokala hjälte. Och nomineringen glädjer henne.
– Det är väldigt roligt. För mig är en hjälte någon som gör något extra ordinärt, vilket jag inte tycker att jag gör. Jag har så många med mig. Visst, det var jag som drog igång alltihopa. Men utan alla dem som hjälper till skulle det inte gå.