Utifrån sett kan Anna Trobergs olika yrkesval se en aning röriga ut. Men det finns en röd tråd som knyter ihop allt: kunskap och kultur.

 Där finns kraften att lyfta både enskilda och samhället.

Arbetslivet började med att hon hoppade av sina doktorandstudier i engelsk litteraturvetenskap – som hon hållit på med i tre år – efter att ha blivit tillfrågad om att bli chef på ett förlag.

Artikelbild

| ”Jag en rätt glad skit i grunden. Det finns alltid en väg ut. Sedan är det kanske inte den vägen man tror”, säger Anna Troberg.

 Det passade mig bra. För även om jag tyckte att det var roligt att forska trivdes jag inte på universitetet. Där var jag som en rund boll i en väldigt fyrkantig värld.

I början var jobbet både spännande och utvecklande. Men ganska snart började problemen hopa sig. Anna Troberg berättar att chefen kunde skicka trettio mejl åt gången med olika uppmaningar. Situationen blev ohållbar. Hennes händer och armar började domna av all stress. Efter tre år sade hon upp sig och startade eget.

Om man ska se något positivt i det så var han demokratisk på så vis att han var lika hemsk mot alla, säger hon och skrattar.

Facket viktigt

Artikelbild

| Kunskap och kultur har styrt Anna Trobergs yrkesval. Hon har varit författare, förlagschef, partiledare för Piratpartiet och verksamhetschef för Wikimedia. Sedan två år tillbaka är hon ordförande för fackförbundet DIK.

Hon började blogga om tiden vilket senare blev romanen ”Chefer från helvetet”. I dag säger hon att räddningen var att se humorn i det hela och att ”få lufthål”. En annan lärdom hon tog med sig är vikten av att vara med i rätt fackförbund, som förstår situationen och som kan ge rätt stöd, vilket hon själv inte fick då.

 Fackliga frågor är inte bara lön, även om det är viktigt, utan även arbetsmiljöfrågorna. Man ska må bra på jobbet. Det är jätteviktigt för ett hållbart arbetsliv.

Efter åren på förlaget halkade hon in i partipolitiken. Det var hennes engagemang för människors integritet på nätet och den fria tillgången till kunskap som fick henne att gå med i Piratpartiet. Så småningom blev hon partiledare, men 2014 fick hon nog och lämnade allt. En orsak var den ganska grabbiga stämningen.

 Ett par medlemmar betedde sig extremt dåligt mot en del kvinnor i partiet utan att det fick något gehör i styrelsen. Att folk ska må bra i en organisation ska inte vara kontroversiellt.

Bra erfarenhet

Men även om hon lämnade partipolitiken med visst ståhej tycker Anna Troberg att det ändå var en bra erfarenhet.

 Jag lärde mig att hålla ögonen på bollen och göra saker för att de är rätt och riktiga och så bra man kan även om man möts av motstånd.

Kort därefter sökte hon jobbet som verksamhetschef på Wikimedia Sverige och fick det. Men bara två år senare kom nästa chans – frågan om att bli förbundsordförande för DIK som organiserar kulturarbetare i olika sektorer, allt från bibliotekarier, museianställda och arkeologer, till tatuerare och spelutvecklare.

 Det kunde jag bara inte stå över.

Kulturen på undantag

Hon säger att en av förbundets viktigaste uppgifter är att öppna samhällets ögon för att den kulturella och kreativa sektorn faktiskt bidrar med väldigt mycket. Men i stället sätts kulturen ofta på undantag. Man ser den inte som en tillgång utan som en kostnad, vilket också drabbar medlemmarna med korta anställningar och dåliga villkor.

Varför är kultur så viktig, anser du?
 Dels tar den hand om våra rötter, bevarar och visar dem för oss. Den kittar ihop samhället utifrån den verkliga historien, inte den tramsiga påhittade folkhemsvariant som SD försöker koka ihop. För att få ett bra kitt behövs människor som jobbar med de här sakerna.
 Men vi använder också kultur för att lära känna oss själva, placera oss i tillvaron, för att bearbeta och förstå saker som händer. Tar man bort det – vad händer då?

Obotlig optimist

Som facklig ordförande skiljer hon ut sig. Till exempel skriver hon alla debattinlägg själv, ofta med en personlig ton. Själv menar hon att man inte måste följa ”Fackpamp 1A-mallen”.

 Man kan tillåta sig att visa mer av sin personlighet. Det är viktigt, tror jag. Andra kan tycka ”så där kan du inte uttrycka dig”. Varför inte? Det finns ingen lag.
Ser du dig som orädd person?
När jag var yngre var jag väldigt försiktig av mig, men jag har nog blivit mer härdad. Och man kan inte bry sig om vad alla tycker hela tiden. Då blir man inte lycklig. Sedan är jag en obotlig optimist. Någonstans är det faktiskt ett aktivt val. Det kan uppfattas som att man är lite naiv eller dum om man försöker se det positiva. Men jag kan lova, jag fattar. Men, ska man få nåt gjort måste man ju ha lite energi framåt.