Namn: Linda Aldebert
Jobbar: Miljöstrateg och kommunekolog sedan 2017
Denna sprudlande själ arbetar med allt från styrdokument till granbarksborrar och räds inte att ge sig ut i skog och mark för att få saker att hända.
– Variationen är ju något av det bästa med mitt jobb. Jag kan behöva sitta inne och ägna mig åt politiska beslut och styrdokument. Men i nästa stund är jag ute och mäter vattenkvalité, inventerar växter eller som nyligen när jag var ute i skogen hela dagen för att bestämma avverkning. Sen fick jag byta om till galastass i omklädningsrummet för att delta i en digital gala där vi vann Stora kommunikationspriset i klassen Innovativ kommunikation, för vårt arbete med att kommunicera Agenda 2030. Det gäller att ha ombyte till hands på jobbet, säger Linda Aldebert och skrattar.
Vi befinner oss i kohagen vid gamla vattentornet där ett gäng söta kvigor med tillhörande pojkvän nyfiket kommer fram för att undersöka vad vi är för konstiga filurer. Arrendatorn som hade betesmarken slutade med mjölkkor och marken var utan betesdjur i drygt tio år. Området förvandlades sakta men säkert till skog. Då fixade Linda så att kommunen fick hyra betesdjur från Sjöholms gård.
– Jag gillar att arbeta multidimensionellt. Det är ju till exempel helt fantastiskt att vi genom kvigorna får möjlighet att återställa marken på naturlig väg, men därigenom tar vi även hand om ett par rödlistade arter som växer i den här hagen. Samtidigt får djuren bra betesmark, vi gynnar en lokal entreprenör, ger gröna sommarjobb till våra ungdomar och skänker lite extra glädje till våra invånare som använder promenadstråken här. Folk älskar att gå förbi och se djuren beta. Det blir många ringar på vattnet för att vi behöver göra en sak.
Linda tycker att det bästa med Katrineholm är att få arbeta i en kommun som är lite på tårna och en organisation som inte är rädd för att våga testa nya saker.
– Till exempel har vi två våtmarksprojekt igång där vi samarbetar med näringslivet. Det har jag inte sett hos någon annan kommun. Sedan är vi ju väldigt innovativa när det gäller vår kommunikation kring Agenda 2030. Vi ville göra något som var bra för oss, som funkar och är roligt för mottagaren, vilket vi har lyckats otroligt bra med.
Allra roligast är att få lära sig nya saker varje dag, tycker Aldebert. Dels är området stort, dels händer det mycket nytt hela tiden. Linda tar till sig så mycket hon kan och tycker själv att hon är lite nördig.
Men allt är inte guld och gröna skogar. Mycket energi går åt att bekämpa döda skogar i och med de stora angreppen av granbarksborre.
– Det är otroligt hjärtekrossande. Skogarna dör och vi måste in med maskiner på ställen där vi absolut inte vill. Jag har fått ägna väldigt mycket tid åt det de senaste tre åren. Vi hinner inte göra några andra skogsfrämjande åtgärder, utan vi jobbar bara med att försöka hindra borrens framfart. Man blir så väldigt ledsen. Vi har ju fantastiskt fina vandringsleder och skogar där vi har jobbat aktivt för att få ut människor i skogen, och nu står den och dör.
Granbarkborrens framfart är en effekt av klimatpåverkan, vilken gör att hela ekosystem kollapsar. En stor utmaning i detta är att ändå försöka vara kreativ.
– I Björkvik hade vi en jättefin granskog där förskolebarnen tillbringade massor med tid. Vi såg spår efter dem överallt; kojor, utekök och massor med fint som de hade byggt. Sedan kom borren och vi var tvungna att avverka skogen. Så vi tänkte till och sparade de träd som gick att spara (björk och tall), sedan tog vi mycket av de döda träden och gjorde faunadepåer, som är en hög med döda träd och grenar där mycket liv frodas. Nu håller vi på och bygger en skolskog, en plats där de kan ha uteundervisning. Det är också något som känns väldigt kreativt och lite nytänkande.
Barnen i Björkvik blev först ledsna och sedan rädda. De vågade inte gå i ”sin” skog med döda träd så till slut ville de verkligen att kommunen skulle komma och ta ner dem.
– Vi var där flera gånger och pratade med barnen om det som hände, de fick önska vad de vill ha i den nya skolskogen och visa var de tillbringade mest tid. Sedan har vi försökt uppfylla det vi kan från den önskelistan. Vi har väldigt kreativa medarbetare som hjälpts åt att förverkliga detta så vi får se vad det blir. Skolskogen invigs efter sommaren så nu är barnen väldigt förväntansfulla och vi hoppas de blir glada när det är klart.
Men trots utmaningarna tycker Aldebert att det är väldigt roligt att vara kreativ och att hitta lösningar tillsammans.
– Jag har förmånen att arbeta med många kreativa medarbetare och det är ju förutsättningen för att vi har lyckats genomföra så mycket nya saker. Det är superkul! Mitt absoluta drömprojekt just nu är ju Djulö våtmark. Att vi verkligen kan få till det så bra som jag vet att det kan bli. Det är otroligt spännande och där får jag verkligen vara kreativ!
Läs mer om vad som hänt de senaste fyra åren i Katrineholms kommun: