Robert Dalhammer, kontorschef för Handelsbanken i Flen och Katrineholm.
Strax efter halv tio onsdagen den 18 maj 2011 krossades rutan in till lunchrummet på Handelsbanken i Flen av tungt beväpnade rånare. Tidpunkten var ingen slump.
– Det var nog ganska planerat. De visste exakt när personalen brukade fika.
Robert Dalhammer är sedan maj 2018 kontorschef för Handelsbanken i Flen och Katrineholm. Den där dagen för tio år sedan jobbade han på ett kontor i Linköping.
– På 90-talet var det som värst, det var innan min tid, sedan lugnade det ner sig. Det var mycket färre rån av den här typen på 00-talet och 10-talet. Så det här blev än mer uppmärksammat eftersom man blev så förvånad över att det skedde så våldsamt, säger han.
I efter hand har han fått skeendet beskrivet för sig av de som faktiskt var där och bilden om att det var våldsamt har förstärkts.
– De kommer nog aldrig bli fria från de demonerna. Det är det jag känner mest för, att det här har påverkat dem såpass mycket.
Rånarnas information om personalens fikastund den där onsdagsmorgonen var inte felaktig. Men en oförutsedd händelse gjorde att fikarummet trots det var tomt när de slog till.
– Det var tekniskt problem med sedelmaskinen i lokalen, de fick inte riktigt ordning på den. Annars hade personalen suttit i fikarummet vid 9.36 när de kom. Då hade rånarna kunnat stå i dörren och haft koll på alla istället för att de var utspridda i lokalen.
Tre personer jobbade på kontoret i Flen den dagen. Två av dem som var på plats lyckades springa ut genom bankens entré och sökte skydd hos tobakshandlaren i lokalen bredvid. Den tredje blev kvar i banklokalen.
En polispatrull passerade av en slump banken i samma stund som rånet ägde rum vilket ledde till skottlossningen mellan poliserna, som ställt sig på Ica-parkeringen, och rånarna som var utrustade med automatvapen. En situation för personalen på banken som Robert Dalhammar har svårt att sätta sig in i.
På morgonen den 18 maj 2011 satte beväpnade och maskerade män en bil i brand och slog sig in på Handelsbanken i Flen.
– Tungt beväpnade personer slår sig in i lokalen och sedan blir det skottlossning. Man kan bara föreställa sig hur det är för dem som är utanför och vet att det finns en person kvar där inne. Och för den som är där inne och hör skotten. Du har inte med dig telefon eller klocka, du kan inte kontakta omvärlden. Då är det nog lätt att tappa tidsuppfattningen. De tankar som far genom huvudet då ... Det var nog oerhört traumatiskt.
Personalen hann larma polisen och i samma stund gick ett larm ut till Handelsbankens krisstödsteam som då var stationerade i Linköping, där Robert Dalhammer också befann sig. På en timme var teamet i Flen och kunde inleda krisarbetet.
– Även de som inte var på plats kallades dit för att träffas. Man fick låna ett rum hos Sörmlands sparbank på andra sidan gatan och folkhälsovården kopplades in.
Rånet var över på ungefär en halvtimme, en halvtimme som starkt påverkade personalen som var inblandade. De har avböjt medverkan i den här artikeln.
– De minuterna satte sig starkt i varje individ. De kommer ihåg väldigt mycket i detalj om vad som har hänt. Och vilka känslor de upplevde. Det sätter djupa spår.
Rånarna slog sig in i Handelsbankens personalrum genom att krossa en ruta på banken mitt emot Ica.
Personal från kontoret i Katrineholm kom för att stötta upp dagarna efter. Frågorna från kunder var många och stödet var starkt.
– Vi fick stor uppmärksamhet från kunderna, hela lokalen var full med blommor från folk som ville visa sin medkänsla.
Mängden kontanter som hanteras på bankerna har minskat successivt sedan 2011 och från och med i fjol är Handelsbanken kontantfri. En av anledningarna till det är just säkerhetsaspekten. Hur man ska agera om ett rån trots allt äger rum finns det tydliga rutiner för. Hur man ska agera, vilka knappar man ska trycka på, nummer som ska ringas och samlingsplatser. Man ska aldrig vara ensamma i lokalen och alltid kunna se varandra och ingången.
– Det klassiska är att inte ta på sig en hjälteroll, liv går före pengar.
Det gäller även att vara uppmärksam på vad som händer både i och utanför lokalen, menar Robert Dalhammer. Personalen uppmuntras till att reagera så fort de får en känsla av att någonting är misstänksamt. Men hur mycket man än tränar tror han inte att det helt går att förbereda sig för hur det faktiskt är att vara med om ett rån.
– Det är vad det är tills det blir skarpt läge.