Sveriges Radio Ekot (24/8) granskning av 144 vårdnadstvister från förra året visar att många barns åsikter inte hörts om beslut som rör dem, och att våldsamma föräldrar fått vårdnaden om dem. I detta kan domstol och socialtjänst bli bättre.

En stor andel av vårdnadstvisterna i Sverige avgörs genom överenskommelser. På många sätt är det bra. Kan föräldrar komma överens om vårdnad, umgänge och boende utan utdragna förhandlingar sparas mycket tid och pengar, men också stress för föräldrar och barn.

Domstolarna ska också se till barns bästa. Och det är ingen lätt uppgift. Var får barn bra omvårdnad, trygghet och god fostran? Barn ska också skyddas från övergrepp och att fara illa. Därför ska en riskbedömning göras i samband med beslut som rör barn när det framgår uppgifter om våld eller annat skadligt beteende i hemmet. Det ska gälla också när föräldrarna kommer överens.

Men i 91 av 94 fall av de ingångna överenskommelser saknas dokumenterad riskbedömning, enligt Ekots granskning. I ett fall fick en mamma, som dömts för misshandel av sin son, bli pojkens boendeförälder. Någon riskbedömning gjordes inte.

Det kan vara så att riskanalyser gjorts men inte dokumenterats, men hur går det att veta? Om det gjorts felbedömningar är det viktigt att det går att följa upp så att ansvar kan utkrävas och bättring ske.

Granskningen visar också annat som är bedrövligt. I många av tvisterna begär domstolen utredningar från socialtjänsten om barnens situation. I hälften av fallen har barnen inte hörts alls av socialtjänsten.

Många av barnen som socialtjänsterna avstått samtal med är under sex år. Varför de inte hörts framgår inte, men en anledning kan vara att barnen ansetts för unga för att kunna föra samtal om situationen i hemmet och föräldrarna. Men så lätt undslipper man inte ansvaret att höra barn. Enligt föräldrabalken ska hänsyn tas till barnets vilja. Hur vet man barnets vilja utan att det tillfrågats? 

Elisabet Näsman, som är professor i sociologi och har forskat om barns vittnesmål om våld, berättar för Ekot (SR 25/8) att barns mognad och förmåga att uttrycka sig varierar, till och med så unga som treåringar har visat sig kunna berätta om upplevelser av våld inom familjen. Det finns alltså sällan några goda skäl till att inte prata med barn. Men det kan vara bra om personal med särskild barnkompetens tar dessa samtal.

Det kan finnas behov av ny lagstiftning, det menar i varje fall Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Till SR 24/8 föreslår han att begreppet "barnets bästa" kan behöva förtydligas. Det kan också vara klokt att se över möjligheten till särskilda ombud för barn i vårdnadstvister. Det skulle kunna leda till att barnets rättigheter i större utsträckning tillvaratas.

Risken finns annars att barn kan behöva leva med eller ha umgänge med en våldsam förälder. Sådana risker ska undvikas.