Den nya mandatperioden kan, i vart fall i början, fördystras av konjunkturnedgång. En inflationsvåg utifrån har redan gett bakslag i reallönerna, som på kort sikt inte går att återställa.

Såväl avtalsparter som riksbank, regering och riksdag behöver hantera besvärliga lägen. Det gäller att vara realistisk – och att undvika att önsketänkande gör saker värre än de redan är. 

Fler störningar i ekonomin är troligen på väg. De kommer att ställa stora krav, inte bara på den ekonomiska politiken, utan också på intresseorganisationer och diskussionsklimatet i samhället.

Valrörelsen har till ledsamt stor del bestått i ekonomiskt lättsinne och agitatoriskt ursinne. Det duger inte. Förändring behövs – till sans, vett och samarbetsförmåga.

Utgångsläget, innan krig och inflation ändrade bilden, var annars inte så dåligt. Verkligheten är en annan än i de missriktade och direkt vilseledande försöken att utmåla Sverige som en ekonomisk och social haverizon. Det har varit bra fart i ekonomin och en stark arbetsmarknad sedan pandemin släppte sitt grepp.

Sverige kom ganska snabbt tillbaka till den internationellt sett mycket höga, och ökande, nivån av sysselsatta i yrkesarbete. Den var, bör man komma ihåg, en frukt av en lång rad reformer från slutet av 80-talet och framåt. Det blev en framgångsrik, men tidvis smärtsam, ekonomisk politik – trots partipolitikens tvister var det mycket kontinuitet mellan regeringar av växlande färg.

Det som uppnåtts bör nu vårdas, och inte slås sönder. Det är en grund att bygga på, både för att minska sociala klyftor genom att få in ännu fler i arbetsmarknaden, och för att ha investeringsklimat och företagande som håller uppe takten i energiomställningen och bevarar starka skattebaser.

Något som nu kan väntas öka påfrestningarna är att försvagad orderingång och en del störningar på grund av energibrist kan ge bakslag i viktiga industrigrenar i en del länder. Förutom de bara alltför välkända orsakerna som har med Putin att göra är det en ordentlig ekonomisk avmattning i Kina.

Den beror inte bara på pandemi. En kinesisk finanskris är under uppbyggnad. En missriktad ekonomisk politik har förts sedan landet återfallit i riktigt hårt auktoritärt styre. Länder där det exporterats mycket investeringsvaror till Kina, exempelvis det för svenska företag så viktiga Tyskland, påverkas klart negativt av både lägre export och energistörningar.

I avtalsrörelsen blir det ännu mer viktigt än vanligt att utgå från den exportkonkurrerande industrins läge. Det ger ingen grund för eventuella försök att med allmänna lönehöjningar ta bort effekten av energi- eller matprishöjningar.

Arbetskraftsbristen i en rad, men inte alla, yrken kommer att dra med sig en del löneeffekter. Men allmän huggsexeinflation skulle göra ont värre – i likhet med bidrag som görs felriktade, så att de håller uppe energiförbrukningen.

Inte bara kriget, Natomedlemskapet och EU-ordförandeskapet, utan även den ekonomiska politiken och arbetsmarknadsklimatet, talar för en regering med bredare underlag i mitten. Den borde överbrygga konflikter och klara att navigera i blåsigt väder.