Det var ingen upplyftande läsning på Eskilstuna-Kurirens sportsidor i veckan som gick. Där avslöjades det hur ett fotbollslag för pojkar i Eskilstuna ”toppats”. Det vill säga att spelare som visar vissa förmågor prioriteras framför andra. De får mer speltid eller mer resurser riktade till sig. Eller att de i praktiken delas in i ett A- och ett B-lag.

Detta med toppning är inget nytt. Men det ska helst ske några år senare och inte så tidigt som verkar ha varit i fallet med Eskilstuna Södra FF. Var gränsen för den här sortens sortering bör dras kan diskuteras. Om detta har organisationer, forskare och tränare olika åsikter. Kunskapsläget om sådant utvecklas även över tid. Men det finns skäl att vara försiktig med när det introduceras och hur det går till.

Toppning i tidig ålder riskerar vara mer skadlig än hjälpsam. Barn och unga utvecklas i olika takt. Det kan handla om ren fysik. De som var korta eller lättare innan tonåren kan bli längre och tyngre några år senare. Intresse, fokus och disciplin kan också förändras – åt båda hållen. Den som är skicklig tidigare behöver inte vara det sedan. 

Tränare, och föräldrar, kan inte genom att se på barns prestationer i dag veta vad det ska bli av dem i morgon. Mycket kan hända på några år. Risken finns att föreningar som toppar för tidigt missar sådana som skulle kunna bli bra idrottare senare.

Dessutom har idrottsföreningar skäl att vårda sitt rykte. Visst kan det se bra ut med höga ambitioner – framgångar kan väcka föräldrars och ungas intresse för just deras klubb. Samtidigt: Vem vill ha rykte om sig att sålla och rensa ungar tidigt, eller än värre, agera ovälkomnande bara för att barn vid en låg ålder inte presterar tillräckligt bra?

Nej risken är snarare att barn som väljs bort eller nedprioriteras i tidiga år tappar intresset och helt lägger ner. Det är en verklig förlust för många barn och ungdomar. De förlorar en chans på det sammanhang och den övning i föreningsdemokrati som idrottsföreningarna erbjuder – men också hälsosamma träningsrutiner. Sådant har man stor nytta av även i vuxen ålder.

Man ska inte heller underskatta den samarbetsförmåga och disciplin som kan följa av att vara del av ett lag. Ungas engagemang och intresse i föreningsliv av olika sort bör uppmuntras, inte hindras.

Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet: Det som uppmärksammats hos Södra FF sker än mer på andra håll. Problemet stavas tränarbrist och ibland bristande engagemang från föräldrar. Det är en nöt som fotbollsförbunden behöver knäcka.