Någon lagstadgad minimilön bör det inte bli i Sverige. Den svenska kollektivavtalsmodellen är att föredra.

Därför är det förståeligt att man från svenskt håll är skeptisk när det i EU-sammanhang pratas om minimilöner. Sådan lagstiftning bör man vara försiktig med, allra helst avstå. I länder med den typen av lagar står lägstalönerna ofta stilla när andra löner ökar. Förutsättningarna att anpassa löner och villkor efter branschers verksamheter är dessutom mycket dåliga.

Det handlar om det direktiv som EU-kommissionen la fram som förslag i oktober förra året, som medlemsländerna nu framför sina synpunkter om.

Förra veckan gick det att läsa i tidningen Arbetet hur LO:s förhandlingschef Torbjörn Johansson kritiserade lagförslaget. Om direktivet blir verklighet anser han att det finns skäl att diskutera huruvida Sverige bör vara kvar i EU.

EU-parlamentarikern Abir Al-Sahlani (C) och Svenskt Näringsliv gick ut hårt: något EU-utträde är inte aktuellt. Det är en klok inställning. Sveriges tillgång till den inre marknaden är viktig för vårt välstånd. Dessutom finns det en rad andra områden, exempelvis säkerhet och klimat, där det är bra att EU-länderna arbetar tillsammans. Däremot instämde de i kritiken mot kommissionens förslag: reglerna bör inte gälla i Sverige.

Direktivets farlighet kan diskuteras. Några lagkrav på lägstalöner handlar det inte om. Medlemsländer som redan har lagstadgad minimilön ska kunna behålla den ordningen, men ska ta hänsyn till ett antal kriterier. Köpkraft, skattenivå och produktivitetsutveckling är några exempel.

Samma länder ska också involvera fack och arbetsgivarorganisationer i större utsträckning när dessa löner sätts. Medlemsländer där låg andel av arbetarna täcks av kollektivtavtal ska uppmuntra till ökat kollektivt förhandlande. Det är en god ansats, men frågan är vilken effekt det får. Verklig förändring kommer inifrån. Facken behöver rekrytera medlemmar och arbetsgivarna ska vara villiga att ta sig till förhandlingsbordet.

Den modell där fack och arbetsgivare förhandlar om löner och villkor är bättre. Men det går inte att ignorera att många länder redan har en ordning där det är politikerna som stiftar lagar om lägstalönerna. Och det skiljer sig rejält mellan dessa stater. Kan EU-kommissionens förslag leda till bättre arbetsvillkor och högre löner för de som tjänar minst i EU?

De som ser faror för den svenska arbetsmarknadsmarknadens funktionssätt ska kritisera dessa delar i förslaget. Samtidigt måste egna förslag och alternativ också presenteras. För visst ska kollektivavtalsmodellen värnas, men då räcker det inte med gnäll och jämmer.