Att be andra om pengar offentligt ”stör” knappast ordningen. Men hos kommunstyret i Katrineholm, Eskilstuna, i ett par partier och på någon ledarsida är åsikterna andra.
Kommuner får i dag använda sig av ordningsföreskrifter för att fösa bort människor som tigger. Något generellt tiggeriförbud får inte gälla i hela kommunen, men väl i delar av den, om det kan anses vara störande av ordningen. Det var den slutsats Högsta förvaltningsdomstolen drog 2018 i ett ärende med Vellinge kommun, som då ville och av domstolen tilläts införa lokalt tiggeriförbud i vissa områden.
Domstolen borde ha kommit till en annan slutsats. Ja, den sortens fattigdom kan vara obehaglig att se. Ja, olagliga bosättningar har förekommit. En del som tiggt har varit offer för människohandel, men också våld. Men det betyder inte att den som bara tigger ska kunna klassas som en ordningsstörning. De lokala ordningsföreskrifterna ska inte användas på ett sådant vis.
Därför har styrena i Katrineholm och Eskilstuna, som båda infört begränsningar för tiggeri på olika vis och i olika grad, skäl att tänka om. Bara för att man får, betyder inte det att man bör.
Särskilt ansvar har de nyvalda riksdagsledamöterna. De bör täppa till de möjligheter Högsta förvaltningsdomstolen gett dessa kommuner. De behöver också se upp med M och SD. Dessa två partier tycker att dagens ordning inte går långt nog. De vill se ett riksförbud mot tiggeri.
Men även på vissa ledarsidor finns åsikten att riksdagen ska förbjuda tiggeriet helt och hållet. Senast var det Paulina Neuding på Svenska Dagbladet. Hon vill rädda de medborgare från Bulgarien och Rumänien, ofta av den romska minoriteten, undan all utsatt hon ser. Men hur tiggeristopp skulle förbättra deras livssituation är oklart. Snarare lär det göra en svår situation värre.
Men hon vill inte bara förbjuda tiggeriet i hela landet. Hon ville även ha ett förbud mot "lösdriveri".
Lösdriveri hette det. Det var är en term som inte använts på ett tag. Men i svenska språket kommer den från svensk 1800-talslagstiftning. Arbetslösa, hemlösa och fattiga kunde då straffas för att vara utan jobb eller sakna fast bostadsort. Tvångsarbete i särskilda anstalter var då inte ovanligt. Det var eländigt och ett väldigt ingrepp i människors frihet. Det var då för väl att när väl resterna av lagen försvann på 1900-talet var det inte mycket kvar av denna praktik. Sådant är det svårt att se hur någon skulle vilja tillbaka till.
Så vad är det i detta som moderata Svenska Dagbladet på ledarplats vill ska åter bli verklighet? För det framgår inte.
Men det är som med det som är dunkelt sagt. Det är dunkelt tänkt.