När tog du senast någon i hand som inte tillhör dina närmaste? Sannolikt minns du inte. Att låta bli att skaka hand tillhör de första förändringarna i beteende som många gjorde under våren.

Logiken kan diskuteras. För att överföra droppsmitta krävs att du nyser eller hostar i handen, vidrör den andra personens hand varefter hon eller han för handen till sin näsa, mun eller ögon. Att inte röra ansiktet, åtminstone mellan handtvättarna, borde alltså räcka. 

Men att låta bli att ta folk i hand är ändå en rimlig skyddsåtgärd, eftersom den är praktiskt enkel. Förutom att vara en av flera faktiska barriärer mot smitta blir varje förväntad men utebliven handskakning en påminnelse om att tänka sig för, hålla avstånd, inte slappna av inför risken.

Så hur blir det i framtiden, när denna framtid nu infaller? Kanske inte så annorlunda jämfört med nu. USA:s ledande epidemiolog Anthony Fauci har sagt att vi aldrig mer bör skaka hand, någonsin.

Det låter hårt. Men man behöver inte se så stor dramatik i detta, eller följa det bokstavligt, utan betrakta det som en sund ändring av synen på den personliga sfären och den kroppsliga integriteten.

Det vore inte fel med tanke på de återkommande handskakningsdebatterna. Att vissa människor av religiösa skäl vägrar kroppskontakt med någon av motsatt kön som inte tillhör ens familj, får många att förlora fattningen. Handskakningen upphöjs från att vara en hälsningsritual bland andra, till en socialt tvingande, offentligt sanktionerad sed och mer därtill.

I Danmark satt det långt inne innan kravet på att ta i hand för att få medborgarskap – ”utan handske, handflata mot handflata” – sattes på paus under pandemin. 

I Trelleborg har SD och M röstat igenom att handskakning ska vara ett krav för anställning i kommunen. Kravet är med största sannolikhet olagligt, men det är inte svårt att hitta svenska politiker över nästan hela det ideologiska fältet som önskar motsatsen.

Man måste inte skruva särskilt mycket på perspektivet för att se orimligheten i allt detta. Folk kan vara ovilliga att ta i andra människor av alla möjliga orsaker, från kulturella eller religiösa skäl till diverse ångestsjukdomar. Eller på grund av något som alltid har funnits men nu blivit övertydligt för alla: en fullt rationell rädsla för baciller. Det borde inte vara så svårt att respektera.