Få saker diskuteras så mycket i vardagen som vår vikt. Det är dieter och strandutseende och trånga kläder och högtidsfrosseri och nyårslöften och träningskort vid årsskiftet.

Konstigt vore annars när så många är bekymrade och det av goda skäl. Tidningen har i dagarna redovisat siffrorna: Över hälften av svenskarna är överviktiga. I Sörmland är det tre av fem.

Kroppsidealen har skiftat genom tiderna. I vår del av världen ska man nu vara om inte smal så åtminstone inte rund. Men det handlar inte bara om estetik utan också om hälsa. Tung kropp belastar leder. Övervikt kan utvecklas till fetma och ökar risken för en rad sjukdomar. 

Det gäller förstås att hålla tungan rätt i mun. Benägenheten att lägga på sig vikt handlar till viss del om arv. Vissa kan ha rubbad ämnesomsättning för att sköldkörteln inte fungerar som den ska eller kan drabbas av något än mer allvarligt som påverkar kroppsformen.

Tidningen har berättat om Eva som lider om lipödem, en kronisk sjukdom som inte är fetma men ser ut som det. Den drabbar främst kvinnor och innebär fettansamlingar på vissa delar av kroppen.

Men tolerans och förståelse för att människor kan ha väldigt olika förutsättningar att kontrollera sin vikt måste kombineras med insikten om att de allra flesta ändå kan göra det. Ytterst få är maktlösa.

Det krävs inte några jättefantasifulla metoder utan man kommer långt med kontinuitet, tålamod och en portion sunt förnuft. Det handlar om sund kost och motion – två vanor som gärna förstärker varandra. Den som tränar har i regel bättre koll på sitt matintag än den som inte tränar.

Folkhälsomyndighetens rekommendation, 150 till 300 minuter pulshöjande aktivitet per vecka och muskelstärkande aktivitet två dagar i veckan, kan låta mycket för den som inte rör sig alls. Men lite motion, även långt under den rekommenderade mängden, är bättre än inget. När väl det lilla blir en rutin kan volymen ökas.

Viktigast är dock vad vi stoppar i oss, när och hur ofta. Sunda matvanor grundläggs tidigt och barn gör det som deras föräldrar ser till. Här kan skolan kompensera för brister. 

Frukosten, som del i de regelbundna och även ur viktsynpunkt hälsosamma måltiderna, hör till det som Livsmedelsverket tittade på häromåret. I familjer med låg socioekonomisk status var de frukostätande barnen betydligt färre. I samma familjer finns en förhöjd risk för övervikt.

Det har sina förklaringar men behöver inte vara så. Fler skolbespisningar kan servera näringsrik frukost en bit upp i årskurserna. Det gäller särskilt skolor som ligger i låginkomstområden. Det höjer skolprestationerna och förbättrar mångas mående, nu och i framtiden. En liten och förhållandevis billig insats som kan ge stora vinster för alla.