Niklas Otto Olsson: Åkesson försöker grumla till angreppet mot muslimer

Det är inte SD som buntar ihop islamister och muslimer. Det påstår i alla fall partiets ordförande Jimmie Åkesson på debattplats i flera tidningar, däribland denna. Tillsammans med lokala företrädare, bland annat från Vingåker och Flen, försöker Åkesson förvrida bilden av vad han verkligen sade under partiets landsdagar i Västerås i november förra året.

För det kan inte kallas något annat än snedvridning. Åkesson känner sig, i vanlig ordning, missförstådd. Men hur ska hans krav på att riva och konfiskera moskéer, plocka ner minareter, kupoler, halvmånar och andra "monument" tolkas? Han kräver även att polisen och säkerhetspolisen ska få använda sig av hemliga tvångsmedel däribland dold avlyssning i församlingslokaler för att användas för att bevisa spridande av "antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda". Den som vill få en egen bild av Åkessons ord kan lyssna på honom i efterhand på sajten Youtube, eller läsa manuset som också ligger ute på nätet.

Desinformation och intolerans mot judar och homosexuella ska motverkas. Ingen seriös politiker med förståndet i behåll skulle säga något annat. Men Åkessons "åtgärder" är en lång lista med angrepp mot muslimers grundläggande rättigheter. Deras möjligheter att praktisera sin tro ska begränsas, deras gudstjänstlokaler ska rivas eller beslagtas och de ska osynliggöras i det svenska offentliga rummet.

Det är muslimer – inte islamister – udden är riktad mot, men Åkesson öppnar också dörren för att också andra församlingar kan drabbas. På Barometerns ledarsida har Martin Tunström strax efter Jimmie Åkessons tal bland mycket annat lyft att kravet om avlyssning av församlingslokaler skulle undergräva och närmast helt avskaffa kyrkofriden och prästers tystnadsplikt. För att genomföra sådana förändring skulle grundlagar behövts omstöpas. Och om inskränkningar av muslimers religionsutövning görs möjliga vad hindrar att också angripa annan religionsutövning? I förlängningen är det till denna återvändsgränd som SD:s intolerans leder.

Det är detta Åkesson, men också Lars-Göran Karlsson gruppledare för SD i Vingåker och Christine Hallinder gruppledare för SD i Flen, gör sig skyldiga till när de försöker grumla till budskapet för sina mindre extrema väljare. Åkessons agitation på landsdagarna var ju för att mobilisera partiets kärntrupper och flytta gränserna för vad som är politiskt möjligt i debatten. SD-motståndet till muslimer, mångfald och fri andlighet är dock konstant. Det är en fara för öppenheten.

Liberalt sinnade företrädare kan inte samarbeta med politiker och partier med den sortens idégods.