Klimatfrågorna är ständigt aktuella. För att bromsa klimatförändringarna behövs samhällets alla delar. Politiker, näringsliv, civilsamhälle. De flesta inser att ekonomier måste ställa om från fossildrivna industrier, transporter och elproduktion. Samtidigt finns det de som står på bromsen även i Sverige.
Nödvändiga skattehöjningar på fossila bränslen möts ofta med tjafs och bråk från en del motorförbund och politiska partier, inte sällan från höger. Andra utesluter lättvindigt kärnkraftens betydelse i energisystemet. Lokalt motstånd mot vindkraftsverk och viktiga kraftledningar är också vanligt.
Även gruvor möts av sådana protester. Detta trots att mycket mineraler och metaller behövs i klimatomställningen. För att göra elbilars batterier behövs bland annat kobolt. Sällsynta jordartsmetaller finns också i elektriska motorer. Flera ämnen finns i Sverige i olika omfattning, men utvinns inte.
Invändningarna mot gruvor varierar. När det blir hål i backen fördärvas ibland vackra vyer. Ekosystem riskerar att påverkas negativt. Farliga ämnen kan rinna ut i vattendrag. Mark som ägts i generationer upplåts till annat än avsett. Hänsyn till sådant bör tas när tillstånd för att öppna gruva ges ut. Ersättning till markägare ska utgå vid skador på marken och uteblivna inkomster.
Krav ska såklart ställas på företagen som vill öppna gruva. De bör ha rätt teknik och kompetens så att skador på miljö minimeras och så mycket som möjligt av ämnena kan tas ur marken. Det ska också finnas nog med pengar så att eventuell uppstädning inte behöver betalas av medborgarna.
Med fler människor, mer välstånd och ökat teknikbehov behövs mer metaller och mineraler. De som säger nej till varje gruva här i Sverige, och EU, måste därför förklara varifrån dessa ämnen ska komma.
Naturskyddsföreningen har gjort ett försök. Tidigare i år presenterades rapporten ”Metaller – en ändlig resurs med oändlig potential” där ökad återvinning av metaller förespråkas. En del av författarnas förslag är bra och kan genomföras av politiker och företag. Det finns pengar att spara och tjäna samt klimatvinster att hämta hem.
Utgångspunkten i rapporten är att så lite som möjligt av ämnena ska användas. System för återbruk och återvinning ska utvecklas. Teknik bör designas för att underlätta detta. Mycket av det är saker som kan regleras och uppmuntras, och en del görs redan.
För Naturskyddsföreningen är gruvöppning det absolut sista alternativet. Ett sådant förhållningssätt innebär stopp för många gruvor, kanske alla.
Visst är det så att efterfrågan på en del nyligen utvunna metaller kan minska när återvinningen ökar. Men något starkt motsatsförhållande mellan återvinning och nya gruvor finns inte. Aluminium och koppar, som det finns stora mängder i omlopp av, är en sak. Men när det gäller sällsynta och kritiska metaller och mineraler är lagren inte lika stora.
Dessutom borde gruvkritiker tänka på alternativen. Färre gruvor i Sverige och EU kan innebära ökat beroende av stater som Kina samt import från länder där mänskliga rättigheter inte respekteras, arbetsvillkoren är usla, barnarbete förekommer och miljöhänsyn inte tas.