Även bortsett från energipriser är inflationen nu uppe i 4,5 procent, räknad från april till april . Riksbanken kommer att höja räntan. Mer  än med små, långsamma steg.

Penningpolitiken har varit för expansiv, alltför länge. Inte bara i Sverige. Det är än mer påtagligt i USA.

Deras riksbank, Federal Reserve har fortsatt att stimulera ekonomin trots tilltagande inflation, arbetslöshet som minskat kraftigt efter pandemin samt budgetpolitik i Washington som länge varit minst sagt expansiv. Följden är inflation. Snabbare än i Sverige. Om inget görs kan den bli ihållande och förstärkas av starka förväntningar om att priser och löner snurrar vidare i spiral uppåt.

I Sverige är läget ändrat en hel del jämfört med i vintras, före Rysslands angrepp på Ukraina. Det beror inte bara på krigets inverkan på energi- och andra råvarumarknader. 

I början av året fanns flera tecken på flaskhalsar och höjda priser på insatsvaror i olika branscher. Men läget var lugnare för de konsumentpriser som inte hade med energi att göra. Dessa priser, på mat och annat, hade varit ganska stabila, och ökat i årstakt med mindre än två procent. Nu har det snabbt gått till det dubbla och mer.

Det blir ett kvidande, ett överdrivet sådant, när riksbanken flyttar upp sin styrränta från nästan noll till något mer normal nivå. Alla borde länge ha kunnat räkna ut att nollräntemiljö inte kan bli bestående. Bostadslåneräntor på mindre än två procentenheter är inte något att kalkylera med för inköp av hus eller bostadsrätt.

Hur mycket och hur länge ekonomin bör kylas med penningpolitiken är osäkert. Det pågår krig. Störningarna därifrån kan vara längre eller kortare tid. Svagheter i olika länders banksystem eller i en del spekulationsmarknader brukar avslöjas vid snabba förändringar. Det kan uppstå finanskriser på sina håll, inte bara i Ryssland. Om de stannar vid nyttig sanering, eller om de utlöser arbetslöshet och konjunkturnedgångar, är ovisst.

Vilka finansiella institutioner utanför Ryssland som är ohållbart exponerade mot ryska risker har nog inte riktigt visat sig ännu. Men väl så stor verkan kan det ha att centralbankerna kommer att dra ned på de hejdlösa tillskott av likviditet de under pandemin pumpat ut på marknaderna. Aktiekurser och fastighetspriser har varit konstlat dopade av låga räntor och expansiv penningpolitik.

Säkerligen kommer en del miljardärer, en del bolag, och åtskilliga andra, att förlora delar av värden som de förefallit ha tjänat på en av penningpolitik underblåst bubbelekonomi

Inflation som är ihållande och snedvrider ekonomin kan göra stor, långvarig skada. Det såg vi i Sverige på 70- och 80-talen. Men nu liksom då kan det finnas stora förhoppningar hos djupt skuldsatta regeringar, företag och husägare om att inflation och låga räntor ska eliminera en del av deras låns realvärde – på småsparares och pensionsfonders bekostnad.

Det är en inställning som det, både i politik och i riksbanksdirektioner gäller att se upp med.