J A Selander, legendarisk chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren skrev artiklar i mängd, en del spreds långt bortom Sörmland. Under kriget nådde de Danmark, och på hemliga vägar Norge.

Böckerna med hans namn är få.  För Norge innehåller ledare i Eskilstuna-Kuriren – mot Hitlerväldet och för Norges frihetskamp. De samlades i bokform efter kriget, med förord av Prins Wilhelm.

En annan bok med J A Selanders namn bland författarna är Detta är Gestapo (1944). Från den boken kan flera spännande trådar följas.

Selanders kapitel är ganska kort. Huvudförfattaren redogör för den nazistiska statspolisens våld i Norge, och anges heta Bjarne Hagen. Verkliga namnet var Torolf Elster (1911-2006), journalist, författare och med tiden norsk radiochef, med brittiska BBC som ideal.

Selanders kapitel beskriver hur det gick till då en utgåva av Eskilstuna-Kuriren och andra tidningar beslagtogs när de alla tryckt en samling vittnesmål om naziststyrets tortyr i bland annat Oslo. De 17 tidningarnas gemensamma text trycks om i boken, som även innehåller fler vittnesmål om Gestapotortyr samt en lista på norrmän som tyskarna avrättat.

Torolf Elster var flykting i Sverige, och den verklige redaktören för tidskriften Håndslag som 1942-45 gavs ut i Stockholm, innehållsrik men i småformat för att underlätta insmugglande och spridning i Norge. Ansvarig utgivare var författaren, och senare Nobelpristagaren Eyvind Johnson, som för det mesta skrev ledarartikeln.

Det mesta av innehållet skrevs på norska av medarbetare vars namn av säkerhetsskäl hölls hemliga. Vid sidan av Torolf Elster verkade Willy Brandt (1913-92), flykting från Tyskland undan nazismen, länge i Norge, sedan i Sverige – dessbättre inte stoppad genom volymmål. Han blev senare överborgmästare i Västberlin, utrikesminister och förbundskansler. Det är den här miljön, knuten till norska Londonregeringen, som J A Selander och Eskilstuna-Kuriren samverkade med.

På bibliotek har jag läst alla nummer av Håndslag. Kvaliteten imponerar, med välinformerade rapporter om krigets förlopp, nazistiskt förtryck och diskussioner om efterkrigstiden. I ett par artiklar finns detaljerade avslöjanden om nazisternas massmord på judar. 1944 får läsarna veta att antalet offer nått fem miljoner.

Ett sörmländskt bidrag är Strängnäsbiskopen Gustaf Auléns antinazistiska anförande vid det norska nationaldagsfirandet i Stockholms stadshus 17 maj 1942.

En annan artikel är av Arne Ording, grå eminens hos exilregeringen och inspiratör till att denna tog ett första initiativ till det som senare blev Nato. I Håndslag argumenterar han för att Norden inte kan skyddas av neutralitet men av en allians med USA och Storbritannien. Ordings nu ganska bortglömda insats spreds alltså även från Stockholm, med Eyvind Johnson som utgivare.