Krig i Europa. En global klimatkris. Detta kräver politikernas uppmärksamhet på goda grunder. Samtidigt får covid-19 inte glömmas bort.

Nyligen kom i tidningen en påminnelse om smittan. Region Sörmlands smittskyddsläkare Signar Mäkitalo har beslutat att personal inom omsorgen och hälso- och sjukvården inte längre behöver bära munskydd i alla patientkontakter. Skyddet ska dock fortsätta att användas när de träffar patienter med covid-liknande symptom.

Anledningen: den ökning av allvarliga sjukdomsfall som befarades under våren blev det inte mycket av. Samtidigt gör Mäkitalo klart att dessa regler om munskydd inom vården kan behöva ändras om smittspridning och skadeeffekter skulle åter bli stora.

Det är en värdefull påminnelse. Det är inte länge sedan de breda pandemirestriktionerna lyftes i Sverige. Sjukdomen finns kvar, även om dess skador på svensk samhällsekonomi och svenskar är långt ifrån desamma som åren innan. Orsaken till detta är nya mildare virusvarianter och en bred vaccination i Sverige och i en del andra länder. 

Hur covid-19-smittan utvecklas är svårt att förutse. Därför är det viktigt att denna motståndskraft upprätthålls. De luckor som finns i befolkningen behöver täppas till. Och även om de allra flesta medborgare har lyssnat på Folkhälsomyndighetens råd att ta dos 1 och 2, finns det de som inte har gjort det. De behöver boka tid nu eller ta sig till närmaste drop-in-vaccinatör. Varje stick är betydelsefullt. Inte minst är det viktigt att ukrainare som nyligen kommit till Sverige blir uppmuntrade att ta sprutorna. Innan kriget var vaccinationsgraden i Ukraina inte särskilt hög.

Att få svenskarna att ta sin tredje dos går långsamt. Det är fortfarande en tredjedel av den vuxna befolkningen som inte har tagit den. Myndigheterna behöver anstränga sig för att nå denna grupp. Medborgarna behöver lyssna och följa myndigheternas råd noggrant. 

För även om det finns de som inte har tagit alla sina vaccindoser här, ser det värre ut på andra håll i världen. Risken finns att viruset muterar till farligare varianter bland oskyddade människor och kommer tillbaka. Inte nödvändigtvis så att det leder till mängder med sjukhusinläggningar, men tillräckligt för att göra skada. Då är vaccinet ett bättre skydd än inget.

Beslutsfattare i Sverige och väst behöver också öka tempot i att leverera doser till fattigare länder. Det är moraliskt rätt. Med stigande livsmedelspriser kan dessa länder behöva välja mellan mat och vaccin. 

Vaccinsolidaritet är också en fråga om egenintresse. Smittan skadar handel och varutransporter. På valdagen behöver medborgarna komma ihåg vilka politiker som motsatte sig vaccinleveranser till utlandet.