Det som skrivs på papper ska ha verklig betydelse. Annars kan man låta bli att skriva det.
Sveriges nationella handlingsprogram för att minska antalet självmord. Det antogs av riksdagen 2008, under den dåvarande alliansregeringens tid. Med inspiration från dess trafikpolitiska motsvarighet kallas programmet för "Nollvision".
Ordvalet "noll" kan diskuteras. Att få ner självmorden till noll är givetvist idealt, önskvärt. Och mycket bra har gjorts för att få ner dödsfall i trafiken i Sverige. Den tekniska utvecklingen har stått för sin beskärda del. Men inte heller ska politisk vilja underskattas.
Lägre hastigheter, fartkameror och farthinder är några saker som gjort svenska vägar säkrare. Hur man ska kunna göra samma sak med självmordstalen är inte självklart. Riksrevisionen och andra har dessutom kritiserat att handlingsprogrammets mål är svåra att omsätta i praktiken och saknar konkretion.
Det är också väldiga skillnader i kommunerna, och regionerna, i det som kallas suicidprevention. Det vill säga insatser för att motverka självmord.
Ett bra steg kan vara att lyfta problemet. I Katrineholm gör nu kommunen just detta. Denna månad och några dagar i oktober är det temat på en rad olika seminarier, föreläsningar och aktiviteter. Den sortens kunskapsinsatser ska inte underskattas. Kanske kan de väcka tankar hos beslutsfattare eller lokala föreningar – eller för den delen enskilda personer – som kan leda till att liv räddas.
Inom regionerna är det också viktigt att kunskap i sjukvården och psykiatrin tas tillvara på. Personalen på regionsjukhuset Karsudden strax utanför Katrineholm har så mycket erfarenhet av människor med självmordsproblematik. Svårigheterna att hitta rätt kompetens inom bland annat psykiatrin behöver övervinnas. Politiker som vill motverka inflyttning till Sverige har en del att förklara hur dessa utmaningar ska hanteras.
Kommuner som genomkorsas av järnvägar kan också göra som Vingåker. Att stängsla längs med rälsen kan försvåra självmord, men också andra dödsfall, på rälsen. Även Trafikverket behöver visa bättre intresse för dessa frågor, det har varit sisådär med det sedan nollvisionen införts.
Mellan 1980 och 2000 sjönk andelen självmord per 100 000 invånare kraftigt. Därefter har utvecklingen planat ut. Störst positiv utveckling var det bland dem som fyllt 25 år. Lika snabbt sjönk inte frekvensen av självmord mellan 15 och 24 år. Sedan 2000 har den dessutom ökat något.
Framgångarna åren innan millennieskiftet kan vara svåra att återskapa. För den positiva utvecklingen kunde man i stort sett tacka nya läkemedel och metoder inom psykiatrin och sjukvård. Även andra saker kan ha påverkat att självmordstalen planat ut. Belastning av psykiatrin med knarkframkallade psykoser kan vara en sak. Tillgången på vissa tabletter kan också påverka.
En god påminnelse är alkoholens och knarkets skador. Många som tar sina liv gör det under påverkan av dessa. Seriös politik mot självmord och andra socialskador innehåller sådant som minskar drickande och hjälper människor ur missbruk.