EU måste kasta av sig beroendet av rysk olja och gas. Det är en linje som EU:s medlemsländer behöver göra till verklighet.
Det var klart även innan den 24 februari. Pengarna från de olje- och gasaffärer EU-länder har med Ryssland går rakt ner i fickan på Putins maffiastat. Dessa fossila pengar gör inte bara klimatskada utan finansierar även förföljelse, förtryck och fängslande av oppositionella. Sådant ska inte demokratiska länder understödja. Med Rysslands upptrappning i Ukraina har dessa argument stärkts. Att fortsätta köpa ryska fossilprodukter innebär att vi fyller på Putins krigskassa och finansierar hans krig.
Importstoppet för ryskt kol börjar gälla i augusti. En del länder, däribland Polen, har redan slutat köpa kol från Ryssland och Belarus. Men detta räcker inte, även dessa länders olja och naturgas måste sluta flöda in i EU-ländernas energisystem.
Den polska regeringens officiella linje har varit att EU ska bryta med rysk energiimport (Politico 30/3). Det är en policy Polens vapendragare Ungern helt avfärdat. När ukrainarna strider för sitt lands existens vägrar den nyligen återvalda premiärministern Viktor Orbán vapenleveranser till Ukraina och ytterligare energisanktioner mot Ryssland. Där Polen tryckt på för hårdare tag mot Ryssland har Ungern sagt nej och lovat att lägga veto mot sådana förslag.
När Orbán måste välja mellan att stoppa krig i Europa och "skydda" sina medborgare från höga energipriser väljer han det senare. Premiärministern verkar helt ovillig att ge upp de relationer med Putin han länge vårdat.
Motståndet till rysk energi är dock inte helgjutet i Polen. Landet pressar på för att andra i EU ska bryta med rysk energi snarast. Samtidigt vill inte den polska regeringen göra slut på de egna importerna förrän i slutet på året. Detta rapporterade Politico på måndagen.
Det är en orimlig hållning. Polen kan inte förvänta sig mjukare infasning av sanktioner än de själva kan medge för andra länder som är i ett lika trångt eller trängre läge. Italiens eller Tysklands låsningar i gasberoende är inga småsaker. Där en del länder varit beroende av gasledningar från Ryssland kommer det istället att behövas leveranser med skepp och mottagningsanläggningar i hamnarna behöver anordnas. Det kommer att vara svårt men viktigt och brådskande – och på kort sikt dyrt. Men ska Ukraina räddas är det uppoffringar som måste göras, den ryska krigskassan måste sina.
Avslutningsvis: Putins krig i Ukraina borde även på andra sätt vara en väckarklocka för Polen. Den polska regeringens angrepp mot fria medier och mot domstolars oberoende de senaste åren är av putinistisk sort. Ska EU hålla ihop kan Polen inte fortsätta på den väg regeringspartiet slagit in på.