Mycket talar för enkla regler. Risken för både oavsiktliga och avsiktliga feltolkningar blir inte så stor. Under coronapandemin har Folkhälsomyndigheten haft samma råd och samma föreskrifter i alla landskap. Men också i huvudsak för olika slags evenemang och kulturverksamheter.

Till stor del är det lätt att se skälen till det. Att hålla avstånd, använda handsprit och skydda äldre personer är lika viktigt oavsett om det är i en butik, på en camping eller på ett konditori.

Men nu är det sommar, och sommaren är kort och följs av många långa månader då mycket bara kan göras inomhus. Skulle det inte vara möjligt att i sommarvädret vara mer flexibel med gränsen på 50 deltagare i en sammankomst?

Kulturevenemang där det bara får säljas 50 biljetter är dömda att vara förlustaffärer. Om de nu alls blir av är de i allmänhet helt ideella eller betalda med kommunala eller andra budgetpengar. 50-personersregeln är mildare än de hårda mötesförbud som flera länder på kontinenten haft. Gudstjänstliv och föreningsliv och en del idrott har inte lamslagits helt. Det har funnits ett utrymme för mindre möten med försiktighet, i tillräckligt stora lokaler.

Men delar av kulturlivet far nu väldigt illa, möjligen mer illa än nödvändigt. Vilka skulle villkoren kunna vara för att Folkhälsomyndigheten skulle lätta på reglerna och tillåta tillställningar utomhus där det blir någon mening att ta betalt för biljetter och betala gage till några av alla arbetslösa artister?

Med mycket stora arrangemang blir det trängsel vid entréer och toaletter. Stadsfester och festivaler är detsamma som en hel del smittrisk. Dans är närkontakt.

Men det finns en annan faktor också. Kring en del musikevenemang brukar det vara stök och bök, och god tillgång på öltält och flaskor som gör att det blir klent med omdöme och hänsyn till smittskydd. Alla artister och all publik är inte lockade av en sådan miljö. Borde det inte gå att ha en högre gräns för helt alkoholfria arrangemang, där det är tillräckligt långt mellan stolarna och tillräckligt med toaletter och handsprit? Vid många idrottstävlingar, som damfotboll, är risken låg för starkölsfyllda klackar av fans. 

Folkhälsomyndigheten borde, mer än många andra, ha lätt att inse alkoholfaktorns betydelse. Det är lite märkligt att den inte syns ens med ett enda ord i de nya föreskrifterna för restauranger och kaféer. Alla dras över en kam. Men i praktiken verkar oreda och riskbeteende som får kommuner att ingripa mest förekomma på krogar där de flytande varorna är affärsidén. 

Att nöjesparker med åkattraktioner och ofrånkomlig trängsel inte får öppna är lätt att förstå. Men artistframträdanden och en del idrott, där publiken kan vara både utspridd och nykter: Borde inte en ventil öppnas för dem?