Final på söndag. Italien mot England. Slut för denna gången. För EM-fotbollen, och för fotbollens svans.
Svansen jag syftar på här är inte de kringresande huliganerna. De som skränar och slåss, mer inspirerade av högprocentigt öl än av bortdömt mål eller avblåst för offside.
En annan svans, som betalar bättre för sig, är de stora sponsorerna. Deras firmanamn eller varumärken har vi i match efter match sett på skyltarna mellan plastgräset och läktarna. De brer ut sig i fotbollens finrum. Men för flera av dem kan åskådare som så vill göra små listor, där de rankas efter bristande rumsrenhet.
Fast först några ord om klimathänsyn: Eller frånvaron, rättare sagt. Ifall man haft pristävling om mest energislösande och provokativt flygavgastäta sätt att ordna en stor internationell turnering? Skulle det gått att hitta något häftigare än att skicka runt lag, domare, funktionärer, sportjournalister och en massa publik mellan en mängd städer, vitt och brett över Europa?
Innan svenska laget slogs ut av Ukraina i Skottland hade det fraktats till södra Spanien och så till Sankt Putingrad – eller vad metropolen med stora Gazpromskrapan nu ska kallas. Men pandemin gjorde att jetplansutsläppen inte blev så stora som man kunde räkna med då spelplanen kom till. Publiken har till stor del fått hålla sig hemma. För en kvartsfinal flögs lagen tur och retur till tämligen tomma läktare i det avlägsna Baku.
Därmed är vi inne på vilka som kan köpa UEFA. I Baku finns en diktatorisk härskarfamilj. Dess helstatliga flygbolag, SOCAR, var i ett antal år storsponsor till UEFA, som ordnar EM. Eurovision Song Contest i Baku, när Loreen vann, var en annan liknande satsning av härskarfamiljen i Baku, för att förgylla sitt styrelseskick med stora internationella engagemang.
Baku bestämdes som plats att spela på för att de som styr där lagt så mycket av sina oljeslantar i UEFA. Sedan dess har de bytt reklamstrategi. Men kvar som huvudsponsorer är Qatar Airways och Gazprom. Qatar är världsledande i att sälja fossilgas tankbåtsvis, med tillhörande klimatskadliga utsläpp. Gazprom är också ledande i fossilgas, och därtill ett ekonomiskt och politiskt maktinstrument för den Putinistiska fossildrivna kleptokratin, med dess skalbolag, penningtvätt och korruption.
Förra fotbolls-VM var i Ryssland. Nästa är i Qatar, där det knappt funnits fotboll, men där stora arenor nu byggts med fossilpengar – samt asiatisk arbetskraft under slaveriartade villkor med många dödliga arbetsskador. Båda dessa mästerskap delades ut av FIFA under en frän doft av sannolika mutor. Det är mycket världens fotbollsspelare och publik fått stå ut med från de internationella fotbollsorganisationerna.
Bollen är förstås lika rund ändå, och spelarna gör många av matcherna lika sevärda som vanligt. Men så länge nationella idrottsorganisationer och tv-bolag inte börjar hota på allvar med att utebli kan fotbollens svans fortsätta att sprida fossilpengar och korruptionsos.