På knappt två år har Ulf Kristersson och Ebba Busch fått en stor del av sina egna väljare att önska sig koalitionsregering med Jimmie Åkesson.
Dagens Nyheter redovisade på tisdagen en enkätundersökning som pekar på detta. Bland väljare som anger att de stöder högeroppositionen (M, SD, KD) uppger 66 procent att de vill ha med SD i regeringen. SD-sympatisörerna kan antas vara ense om detta. Det betyder i så fall att i storleksordningen 40 procent av tillfrågade M- och KD-sympatisörer också uppgett sig vilja se SD-ministrar i Kristerssons regering.
Sådana höger-högeropinioner har väl alltid funnits inom M och KD. Men styrkan de nu nått har de båda partiledarna starkt bidragit till, med de vägval de gjort efter valet 2018.
I riksdagsdebatter och andra sammanhang har det blivit tydligt hur partiledningarna hos M och KD nästan helt slutat säga emot SD. De tiger, när de hade kunnat tala klart och upplysande om de stora värderingsskillnader som förut fanns mellan moderat konservatism och högerradikal populism.
De har i stället anslutit sig till mycket av SD:s språkbruk och angreppslinjer. Allianspolitiken sådan den var med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har fått tona bort. Kristersson och Busch har legitimerat SD bland högerinriktade borgerliga väljare. Den regering de vill bilda ska i hög grad bygga på SD:s mandat, med de anpassningar av politiken till en mer högerinriktad och mer populistisk kurs som det kommer att kräva.
Det regeringsprogram som finns i dag har den stora förtjänsten att det väcker liv i och bygger vidare på det aktiva reformarbete som utfördes under växlande regeringar från Ingvar Carlsson och fram till Fredrik Reinfeldts första mandatperiod. Där finns viktiga liberala inslag som inte gick att få igenom med alliansstyre. Alla fyra partierna som står bakom detta program borde ha förstånd att tala mer om de ambitionerna, att visa på hur de hänger ihop. Sitt inte och halvsura över en del knöliga kompromisser!
Vad är då alternativet – det möjliga ”novemberavtalet 2022”? Eller regeringsprogrammet för en koalition med SD? Hur är den regeringspolitik där mer högerinriktad borgerlighet förenas med hårdfört antiliberal högerradikalism? Det vill M- och KD-ledningarna, och de som tror sig trivas ihop med dessa, inte redogöra för.
Men vad betyder det ifall varje budget ska sys ihop med SD – med eller utan de SD-ministrar som Kristersson och Busch nu fått många av sina väljare att välkomna? Redan hösten 2018 var det en tom illusion, eller kylig brist på uppriktighet, när det framställdes som att en "alliansregering" under Kristersson skulle ha politik av välbekant alliansslag, utan att SD ändrade huvudkursen. I dag borde illusionerna vara bortblåsta.
Ledningarna för M och KD vill ha en annan allians – med SD. För detta kommer SD att ta ut ett pris. Ytterst sällan, om ens någonsin, ställs Kristersson, Busch eller Åkesson inför besvärliga frågor om vad det priset faktiskt blir.