Inte alla skulle rekommendera sitt hemlän för andra. Och sörmlänningarna är minst benägna att göra det. Det är slutsatsen man kan dra av Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste siffror på temat.
I SCB:s årliga medborgarundersökning får invånare chansen att tycka till om sin kommun. Det kan handlade om en rad olika frågor. Det kan vara hur medborgarna uppfattar tillgången på service – skolor, omsorg men också livsmedelsbutik, eller för den delen förtroendet till politiker och tjänstemän.
Och för Sörmlands del slår undersökningen fast flera trista siffror. 52 procent av sörmlänningarna skulle till stor del, eller helt och hållet, rekommendera att bo i länet till någon som inte redan gör det. Det är lägst andel i Sverige. Högst upp är hallänningarna på 75 procent, Östergötland hamnar på sjunde plats med 65 procent. Västmanland och Örebro är inte långt ifrån bottnen på 61 procent.
Politiker, andra beslutsfattare och medborgare har skäl att studera siffrorna. Men de behöver inte hänga upp sig på dem. Uppfattningar av den här sorten behöver inte reflektera den faktiska nivån på service eller bemötande, eller annat. Och det är svårt för kommunpolitikerna i Sörmland att veta precis hur deras egna invånare svarat. Då svarsfrekvensen är låg kan svaren slå en del mellan mätperioder utan att saker faktiskt förändrats anmärkningsvärt. Men tillsammans med andra sammanställningar från bland annat SCB kan de ge en bild av hur deras kommun eller län kan bli mer attraktivt.
Ska kommuner locka nya invånare till sig, eller få de som redan bor där att stanna, behöver de leverera. Man behöver inte vara unik eller annorlunda. Fokus på bra skolor, boenden för alla skeenden i livet och goda förbindelser räcker långt. Därför är det illa att sörmlänningarna ger ett bra mycket sämre betyg än kringliggande läns invånare just på grundskolan. Under 70 procent ger ett positivt omdöme, ungefär samma som örebroarna. I Östergötland och Stockholm är det lite över 70 procent – Västmanlands län når nästan 82.
Olika skolledningar och kommuner bör därför fundera på vad just de kan göra för att förbättra sina skolor. Skillnaderna i kvalitet mellan skolor är ju stora, det vet vi.
Sedan handlar inte allt om vad politikerna gör eller prioriterar. Kanske borde samtliga sörmlänningar påminna sig själva, och andra, om vad länet har att erbjuda. Sevärdheterna är ju faktiskt många, inte bara för sådana som besöker länet. Det går att strosa i Sparreholms ekhagar i Flens kommun. Badplatserna är många. I naturreservaten Skiren-Kvicken och Tolamossen kan man lyssna efter fågelläten. Det finns också mil efter mil på Sörmlandsleden att vandra. Inte heller är det från vår del av Sörmland långt till den svenska östkusten.
Det finns mängder med historia i Sörmland. Utanför Katrineholm finns ju vackra Julita Gård. Det är inte långt till Stora Sundby. Vyerna kring Gripsholms slott i andra änden av länet är inte illa. I Eskilstuna finns även flera museum på gångavstånd från tågstationen. Rademachersmedjorna från 1600-talet är välbevarade och värda ett besök eller två.
Även människor utanför politiken kan behöva hugga i för att göra sin bygd mer levande eller intressant. Engagemang i lokala föreningar och att leta efter möjligheter att starta eget företag kan vara vägar framåt. Lägga en slant på kulturevenemang och annat som organiserats på orten är också ett sätt att stödja lokalt musik- och kulturliv.
Transportmöjligheterna är också en av de stora och viktiga sakerna. För även om det i många kommuner finns jobbchanser och fler borde se dem, så finns många möjligheter till jobb på andra håll. Katrineholmarna kan bland annat hitta det i Norrköping. Inte heller är Nyköping, Eskilstuna och Västerås långt borta. På samma vis kan invånarna där hitta jobb i vår del av länet.
Vägar behöver därför vara säkra. Och tågen måste vara pålitliga – det underlättar för klimatvänligare resval. Sörmland och de kringliggande länen måste därför få ordning på Mälartågs strulande. Det påverkar huruvida människor vill och kan flytta hit, eller bo kvar.
