I Eskilstuna tas inte parkeringsplatser bort för sakens skull, utan för att kunna bygga annat som är viktigare. Det klargjordes av ansvariga tjänstemän i EK/ST häromdagen, eftersom det uppenbarligen behövs. Men för den som har följt frågan genom åren borde detta vara väl känt.

Tomma ytor i centrum har uppstått efter att gamla hus, ofta industribyggnader, rivits. I väntan på att marknad och planprocess skulle möjliggöra nya bostäder och annat byggande har hålen använts till gatuparkeringar.

Ingen har alltså lovat att p-platserna skulle bli kvar på lång sikt. Tvärtom. Förtätning av staden är bra av miljö-, kostnads- och trivselskäl. Och det är inte ekonomiskt försvarbart att använda värdefull mark mitt i stan till stående bilar på vissa tider och ödsliga parkeringsplatser på andra.

Det är en aspekt av saken. En annan är att också parkeringsnormen måste anpassas till målet om minskat bilresande. För när allt kommer omkring handlar det om att välja. Den blivande MDH-platsen är ett bra exempel, där bilparkering får lämna plats för bland annat cykelparkering med ojämförligt bättre utnyttjande av yta.

Med det betyder inte att kommunen stryper eller bör strypa möjligheterna att parkera centralt. Som tidningens genomgång visar är det fortfarande gott om plats att ställa bilen i centrum. Eskilstuna har bara gått från lågt till något mer normalt utnyttjande av parkeringsytorna. Mer parkeringshus, mindre gatuparkering.

Allt detta är givetvis beslutat politiskt.

Så vad var det som kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) surrade om för ett år sedan, om att parkeringar inte får försvinna i dagens takt? Har den politiska majoriteten sedan dess gått från ord till handling?

Nej. Det enda som finns är denna formulering i årsplanen: ”Parkeringspolitiken ska tydligare underlätta för tillgänglighet och flexibilitet i stadskärnan. Parkeringar som försvinner ska i största möjliga mån ersättas.”

Utan ändringar i sådana styrdokument som översiktsplan och parkeringsstrategi har denna formulering ingen effekt. Den politiska majoriteten vet det mycket väl. Att säga B efter A skulle betyda att bli konkret och förklara för Eskilstunaborna vilka intressen som ska maka på sig till förmån för nya gatuparkeringar i centrum som kommer att stå tomma en stor del av veckans timmar.

Det kan politikerna inte och det vill de inte. Därför ägnar de sig i stället åt symbolpolitik – pratar runt och hakar i tillfälliga opinioner. Men det skapar också otydlighet om målen för stadens utveckling och gör det svårare för medborgarna att förstå vad det är som pågår och varför.