Det ska kosta att skada klimatet. Det är en rimlig och liberal princip som bör styra transport- och klimatpolitik.

Men inte alla vill se en sådan ordning. Vissa politiker, opinionsbildare och missriktade särintressen i näringslivet vill välta omkull och störa den. Andra försöker fördröja och försena den omställning av transportsystemet som är nödvändig. Bland dessa finns det en del som låter kortsiktiga egenintressen styra. Andra, som sådana i Moderaterna och Kristdemokraterna, försöker mobilisera med populism i mer eller mindre trumpistisk stil. 

Sedan Putins krig i Ukraina eskalerat till massiv invasion har oljepriset stigit. Diesel och bensin har följt med. Därtill finns svenska skatter och ökade krav på iblandat biobränsle (reduktionsplikten). Detta har bland annat föreningen som kallar sig ”Skattebetalarna” och åkeriföretagens branschorganisation reagerat på i en debattartikel i Expressen nyligen (4/3). I deras skottlinje finns ett par viktiga klimatpolitiska åtgärder: reduktionsplikten och den årliga uppräkningen av skatten på fossilbränslen.

Intressegrupperna menar att dessa klimatverktyg innebär stora ekonomiska kostnader för åkerifirmor, men även för de svenskar som behöver bilen i sin vardag. Att bränsleutgifterna i de många åkeriföretag och bussbolag som fortfarande kör på diesel ökar när skatt och oljepris ökar stämmer. Men syftet med dessa skatter och plikter är att utsläppen ska kosta. Sådant driver på teknikutvecklingen, bort från fossila bränslen och över till sådana som orsakar mindre klimatskada.

Att åkeriföretagens branschorganisation ser till sina medlemmars intressen är en sak. Pressas dessa företag så pass mycket av de för stunden höga dieselpriserna kan det finnas skäl för politiker att hitta lösningar. Fortsätter ryska armén med sin massiva krigföring i Ukraina kan detta påverka bränslepriser och insatsvaror en tid framöver. Exakt hur är svårt att veta. Men blir det långvarigt kan vissa lättnader behövas, men helst då inte så att priset på varje ytterligare liter blir sänkt. Eventuella lättnader ska inte riktas mot alla, utan mot dem som hamnat verkligt i kläm.

Sådan oförsiktighet med skattemedel som Moderaterna visade i pandemins inledande skede bör ses som en påminnelse. Det är med klimatpolitik som pandemihantering. Att slänga pengar brett till alla, inte bara till dem som behöver dem, är inte bra politik. Dessutom är det viktigt att enskilda förslag inte motverkar andra långsiktiga mål.

Samtidigt är det inte som om regeringen inte gjort något för att lätta bördan för sådana som har höga bränsleutgifter. De planerade nedsättningarna på skatt på diesel i jord- och skogsbruk är just nu på remissrunda. Den årliga uppräkningen på drivmedelsskatten är redan pausad. Är inte detta nog?

Den fara för klimat och människor som utsläppen utgör diskuteras knappt av ”Skattebetalarna” och Sveriges åkeriföretag. Samma med vad det kommer att kosta skattebetalare och näringsliv i framtiden att inte arbeta för lägre utsläpp. Sådana långsiktiga allmänintressen är de mindre benägna att prata om.