De kommunala strategerna förtjÀnar ett bÀttre öde

Personer med "nonsensjobb" producerar mĂ€ngder av text som fĂ„ nĂ„gonsin lĂ€ser. De sitter timme efter timme i möten som lika gĂ€rna kunde ha sammanfattats pĂ„ ett par rader i ett mejl. NĂ€r det vĂ€l ska fattas beslut Ă€r beslutskedjorna lĂ„nga. De tar tid och genererar Ă€nnu mer ”onödigt arbete”.

Personer med "nonsensjobb" producerar mĂ€ngder av text som fĂ„ nĂ„gonsin lĂ€ser. De sitter timme efter timme i möten som lika gĂ€rna kunde ha sammanfattats pĂ„ ett par rader i ett mejl. NĂ€r det vĂ€l ska fattas beslut Ă€r beslutskedjorna lĂ„nga. De tar tid och genererar Ă€nnu mer ”onödigt arbete”.

Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Signerat2023-09-29 16:24
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

2013 myntade antropologen, arbetskritikern och anarkisten David Graeber termen "bullshit jobs" eller ”nonsensjobb”. Enligt Graeber har arbetsgivare, i frĂ€mst Europa och Nordamerika, skapat en rad meningslösa jobb. AnstĂ€llningar som fĂ„r mĂ€ngder av mĂ€nniskor att Ă€gna sina arbetsliv Ă„t uppgifter som de innerst inne misstĂ€nker inte behöver utföras.

MĂ„nga, som inte lĂ€st ett annat ord av Graebers texter och aldrig skulle stĂ€lla sig bakom hans övriga teser, kĂ€nde igen sig i beskrivningen. 

Att man inte tycker att det man gör Ă€r meningsfullt kan vara en förklaring till att endast 21 procent av svenskarna Ă€r engagerade pĂ„ sitt arbete, enligt den Ă„rliga Gallupundersökningen ”State of the Global Workplace”. Enligt bemanningsföretaget Randstads globala undersökning Workmonitor Ă€gnar sig mĂ„nga svenskar, 38 procent, Ă€ven Ă„t det som kallas quiet quitting. Det vill sĂ€ga att man bara gör det nödvĂ€ndigaste pĂ„ jobbet – ingenting mer.

Nonsensjobben finns lite varstans. BĂ„de i den privata och offentliga sektorn. De hör inte sĂ€llan ihop med ett annat fenomen: titelsjukan. Det vill sĂ€ga att alla jobb ska ha en imponerande titel. 

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) för sedan 1971 ett register över kommunala titlar. I augusti i Ă„r var listan uppe i nĂ€stan 20 000 yrkesbeteckningar. 

Cirka 400 av dem Ă€r namn pĂ„ olika strateger, en titel som blir allt vanligare. I listan Ă„terfinns exemeplvis vĂ€lfĂ€rdsstrateg, demokratistrateg, friluftsstrateg, ungdomsstrateg, budgetstrateg, brĂ€nslestrateg, barnkonventionsstrateg, trygghetsstrateg, e-handelsstrateg, depĂ„strateg och VR-strateg. 

I alla organisationer behövs strategiskt arbete för att man ska kunna lyfta blicken frĂ„n det dagliga operativa arbetet och ta fram en plan för hur man ska nĂ„ sina lĂ„ngsiktiga mĂ„l. 

Men en rapport frĂ„n Kommunforskning i VĂ€stsverige, Strategparadoxen, visar att fĂ„ kommunala strateger jobbar renodlat med just strategi. De fĂ„r i stĂ€llet vĂ€xla mellan strategiskt och operativt arbete. MĂ„len de ska nĂ„ Ă€r ofta otydliga och strategerna har inte sĂ€llan ett oklart mandat. MĂ„nga av dem Ă€r varken utbildade inom ledning eller strategi. 

En orsak till detta Ă€r att strategerna gĂ„tt frĂ„n att vara en del av kommunernas ledning till att finnas lite varstans i organisationerna. De som hamnar lĂ€ngre ned i hierarkin har ofta svĂ„rt att utföra sitt arbete. De hamnar i ett ”tillstĂ„nd av limbo” dĂ€r de famlar runt och försöker hitta vĂ€gar ut. 

Strategerna i rapporten Ă€gnar sig inte Ă„t ”quiet quitting”. De har sĂ„ mycket att göra att jobbet beskrivs som utmattande. MĂ„nga strateger uppfyller inte heller en renodlad definition av nonsensjobb, eftersom de sjĂ€lva tycker att det de gör Ă€r viktigt. Men dĂ„ de inte har rĂ€tt förutsĂ€ttningar att göra ett bra jobb blir det Ă€ndĂ„ inte alltid sĂ„ mĂ„nga konkreta resultat av allt slit. I praktiken blir dĂ€rför mĂ„nga strategijobb rena nonsensjobb. Strategerna förtjĂ€nar ett bĂ€ttre öde. 

Emma Wange Àr politisk redaktör för Eskilstuna-Kuriren och StrengnÀs Tidning (oberoende liberal)