Innan rötmånaden ens börjat hade, rapporterades det, en björn simmat i Stockholms skärgård. Fast det var ett vildsvin.
Nyss letades det efter ett lejon i parker och skogar i södra Berlin. Lejonet blev världsnyhet. Eller världsanka.
En tysk tidning letade rätt på en cirkusdirektör. Sådana kan ju förstå sig på lejon. Nej, svarade han. Och nu kommer något knepigt att översätta. Ordagrant blir det:
– Skulle det där vara ett lejon? I så fall ska jag käka upp ett kvastskaft.
Enligt ordboken ska detta förstås som om en svensk sagt: I så fall är jag skapt som en nors.
Men även denna gång var det vildsvin. Inte lejon.
Det är inte alltid så lätt att hålla undan för rötmånadshistorier. Särskilt inte när de skickas runt av nyhetsbyråer, med poliser som angivna källor.
Fast annat är allvarligare än vildsvinens förmåga att simma som björnar och smyga i buskarna som lejon.
Nyligen lät president Biden skicka klusterammunition till Ukrainas armé. Det är mycket dödliga granater som, innan de slår ned, delas upp i många mindre laddningar. En rad länder, men varken Ryssland, Ukraina eller USA, har avtal om att inte ha sådan ammunition.
Ukraina kan nu använda den mot ryska arméställningar vid fronten, i ett läge där Rysslands trupper kan skjuta mycket fler granater än Ukrainas.
Då gick genom nyhetsbyråer ett ryskt påstående med innebörden att ifall Ukraina tog till det vapnet skulle Ryssland också börja använda det. Men redan före sommaren 2022 rapporterades, genom nyhetsbyråer, och av Human Rights Watch, att ryskt artilleri sköt med klusterammunition, och att civila mål träffades. Bland annat besköts en järnvägsstation med mycket folk.
Ett drygt år senare görs ett ryskt propagandapåstående, där de hotar att börja med något de i verkligheten själva gjort tidigare. Då åker det runt som ett okommenterat, och ogranskat, pratminus.
När Ukraina senast fått in en träff på Putinregimens bro till det ockuperade Krim såg jag i svenska TV-nyheter ett okommenterat klipp där Vladimir Putin kallade det för terroristhandling.
Bron är en viktig militär transportväg. Och ryska styrkor har i stor skala terrorbeskjutit både bostadshus och elförsörjning.
Det här belyser ett av nyhetsförmedlingens problem med propagandaflitiga regimer som ständigt upprepar påhitt eller försåtliga förvrängningar. Det är som med Donald Trump. Han öser metodiskt ut lögner i snabb takt, som på många håll blir refererade med ett pratminus åt ena och ett åt andra sidan. Lögnen framstår då som likvärdigt refererad med sanningen.
I Holland hade de några år en partiledare på yttre högerkanten som aktivt spred ryska propagandamyter om den ryska nedskjutningen av ett malaysiskt passagerarplan. Med de meriterna inbjöds han som talare till partikongress med svenskt riksdagsparti, i Örebro.
Vilket parti? SD, förstås. Blev detta ordentligt rapporterat i radio eller tv i Sverige? Icke.
Skulle det ändå belysas på allvar i tv kan det vara dags att fundera över hur man gör för att i lagom små bitar förtära ett kvastskaft.