Skrapar man lite på sådant som kan verka typiskt svenskt, så hittar man ofta något från annat håll. Ibland är det också förmedlat hit efter att någon kommit som flykting undan förtryck och förföljelse.

Både kultur och vetenskap har ofta utövats i exil, såväl det senaste århundradet som långt tidigare. Fast det nog inte alla vet är att den kända sommarpsalmen ”I denna ljuva sommartid” hämtades till Sverige av barnbarnet till en invandrare, i en släkt som fördrivits för sin religiösa tros skull.

Men så var det. Den som skrev svensk text till ”I denna ljuva sommartid” hette Joakim Düben. Hans familj flydde från det som i dag är Tjeckien, då protestantiska kristna förtrycktes och fördrevs efter den katolska segern i det som gick till historien som Husitkrigen.

Det våldet hyllas förresten i ett storstilat monument där en protestantisk drake dräps med lans, av en ängel. Det finns kvar att se i en jesuitkyrka i Prag. Därifrån kan man promenera till den under 1900-talet omsorgsfullt återskapade gudstjänstlokal där reformatorn Johan Hus en gång predikade. Men där finns ingen församling, den utrotades så grundligt att den inte återuppstått. Det var detta som drev släkten Düben ut i världen och till Sverige.

Joakim med den ljuva sommartiden avancerade ända till det som numera motsvaras av regeringen. Dit hade han ingen lätt väg. Han satt tio år som krigsfånge i Ryssland efter Peter den Stores seger vid Poltava i dagens Ukraina. Som ganska många andra präglades han där av den pietistiska kristna väckelserörelse som hade spritts österut från Halle i Tyskland.

Så när Joakim kom hem gjorde han inte bara karriär, och blev i början av frihetstiden en av regeringschefen Arvid Horns nära medarbetare i riksrådet. Han skrev fromma dikter också.

En hel bok gav han ut 1725, med flera tolkningar till svenska av tyska psalmer och visor. Där finns den ursprungliga svenska texten till ”I denna ljuva sommartid”, utifrån en sång av Paul Gerhardt, en av 1600-talets mest kända tyska psalmdiktare. Dübens tolkning sjungs ofta på skolavslutningar, och ännu mer ofta i kyrkor och vid friluftsgudstjänster i midsommartid.

Originalet är fullt läsbart för en nutida svensk. För en del år sedan var jag på Kungliga Biblioteket och såg att, med en varsam modernisering av stavningen, skrev Düben första versen så här:

”I denna ljuva sommartid,

gack ut min själ, dig fägna vid

den stora Gudens gåvor!

Gack trädgårdsfälten skåda på,

där dig och mig tillredde stå,

oräknelige håvor.”

Det har petats en hel del i verserna i olika psalmboksutgåvor. Men början av den ursprungliga sjunde versen känns väl också igen: 

”All åkern lovar sådan tid,

att ung och gammal gläds därvid,

Guds mildhet högt berömma …” 

Sången är alltså import, och till svenskan kom den genom en flyktings barnbarn. Dennes brorson blev till och med svensk regeringschef något år. Han hörde till mösspartiet, och det var honom Gustav III störtade med sin militärkupp 1772.

Kuppen var för övrigt också importvara, den var finansierad från franska staten.